I regeringsprogrammet slogs det fast att det finlandssvenska utbildningsfältet från småbarnspedagogiken till tredje stadiet skall kartläggas. Dåvarande undervisningsministern Li Andersson utsåg Utbildningsstyrelsens tidigare svenska direktör Gun Oker-Blom till utredare. Rapporten ingår som en separat del av den utbildningspolitiska redogörelsen som skall lämnas till riksdagen i vår.
En utbildningspolitisk redogörelse hör till ovanligheterna. Att man sätter den finlandssvenska utbildningen under lupp är direkt sällsynt. Det är dessvärre symptomatiskt. Rapporten blottar nämligen en brist på data vad gäller den svenskspråkiga utbildningen. Det visar sig att de finlandssvenska skolorna allt oftare lämnas utanför kartläggningar av olika slag.
– I många fall vet man ingenting om hur det ser ut inom den svenskspråkiga utbildningen. Det har varit en ögonöppnare för ministeriet. De har märkt hur svårt det är att få fram uppgifter, säger Oker-Blom.
Vad beror det på?
– En orsak är att det på myndighetshåll är få som förstår att den svenskspråkig utbildningen är en egen utbildningsväg.
Har vi alltså famlat i mörkret de senaste åren när det kommer till finlandssvenskt utvecklingsarbete?
– Jag kan inte säga att man helt har famlat i mörkret. Vissa delar har fungerat. Till exempel NCU (Nationella centret för utbildningsutvärdering) har skött sig bra, vi kan förlita oss på de nationella utvärderingarna. Men många andra delar vet vi inte så mycket om.
För att råda bot på bristen på data föreslår Oker-Blom att man inrättar en svensk avdelning med en koordinerande funktion på Undervisnings- och kulturministeriet (UKM).
– Det finns många nationella projekt där den svenskspråkiga representationen är marginell.
Vid Finlands svenska lärarförbund FSL välkomnar man tanken på att förstärka det svenska vid UKM.
– Det här ärendet har vi som förbund fört fram och vi är glada och nöjda över att rapporten tydligt tar ställning för saken, säger FSL:s förbundssekreterare Jan-Mikael Wikström.
Sprid ut pusselbitarna på ett nytt sätt
I rapporten sätter man också tummen på en öm punkt, nämligen undervisningen i finska. Oker-Blom konstaterar att det finns svart på vitt att den modersmålsinriktade finskaundervisningen inte fungerar som den skall. Studier har gett vid handen att elever med mofi-finska till och med har haft sämre textförståelse än de som gått A-finska.
Är undervisningen i finska vår akilleshäl?
– Nog är det tydligen så. Det gäller all finskundervisning. Både undervisningen för de som inte alls kan finska men också för de tvåspråkiga. Det gäller att utveckla allt från läroplansstyrning och kommunala beslut till lärarnas utbildning och kompetensutveckling. Vi måste ha finskundervisningen i skick. Vårt trumfkort är att vi kan ta hand om de finsk-svensk tvåspråkiga eleverna. Jag tror att man måste skaka om pusselbitarna och sprida ut dem på ett nytt sätt.
Hur borde man sprida ut dem?
– Man borde vara tydlig i att mofin är för de som har två språk hemma och inte så att det är en nivågruppering. Det har inte funnits en klar linje i vilket målet är med undervisning. Hur skall mofin se ut i dagens värld?
Brister i undervisningsspråket
Den andra akilleshälen i den svenska skolan är det svenska språket. Det har länge stått klart att i vissa regioner, i synnerhet på landsbygden, är pojkarnas läskunskap väldigt svag.
– Det ser ut som att man inte har satsat på modersmålet. Det är bara få kommuner som har extra timresurs på modersmålet.
Du efterlyser större satsningar här?
– Ja, på alla stadier.
Vårda trumfkorten
Ett av den finlandssvenska skolans största trumfkort genom åren har uttryckligen varit svenskan. Och ett annat äss i rockärmen är den flera decennier långa erfarenheten av att jobba med de tvåspråkiga eleverna. Och något paradoxalt, och kanske även oroväckande, är att det är i dessa två trumfkort som även bristerna finns.
Våra styrkor är alltså också våra svagheter?
– Genom att de är trumfkort borde man också satsa extra mycket på dem. Det är ett sätt att se på saken. Svenskan krackelerar inte om man vårdar den hela tiden. Den språkliga medvetenheten måste vi måna om. Den svenskspråkiga utbildningsvägen behöver ett kontinuerligt stöd när det gäller undervisningsspråket.
Brist på läromedel
Gun Oker-Blom tar i sin rapport även fasta på att tillgången på läromedel är snäv på finlandssvenskt håll. Oker-Blom föreslår att man skall skapa ett projekt för lärresurser där kvalitetskriterier för läromedel utarbetas.
FSL:s ordförande Inger Damlin välkomnar åtgärder som stöder läromedelsutveckling på svenska i Finland.
– Vi behöver sätta oss ner och diskutera hur vi kan ta fram och kvalitetsgranska läromedel och -miljöer på svenska i Finland i fortsättningen. Vi måste hitta en lösning på den här evighetsfrågan, säger Damlin.
I rapporten föreslås bland annat följande:
- Åtgärda bristen på speciallärare och elev- och studiehandledare.
- Skapa ett projekt för lärresurser där kvalitetskriterier för läromedel utarbetas.
- Ålägg statliga och kommunala myndigheter att ta med den svenska utbildningen i kartläggningar och utvecklingsprojekt.
- Ge NCU uppdraget att utvärdera hur väl integrations- och utbildningsstigarna fungerar på svenska.
- Inrätta en befattning med helhetsansvar för den svenskspråkiga utbildningen på UKM.
- UKM bör vidta åtgärder för att på kontinuerlig basis stöda det svenska undervisningsspråket.
- Tillsätt ett forum för forskningssamarbete inom den svenskspråkiga utbildningen.
Text: Mattias Fagerholm
