Jag har hittills associerat uttrycket ”tålamod är en dygd” med vår första färglaserskrivare i Granhultsskolan. Det var en verkligt fin och dyr investering för skolan, det enda problemet var att den var otroligt långsam. Tålamodet räckte inte riktigt till för oss i kollegiet, vilket ofta ledde till att vi tryckte på ”skriv ut” igen då den inte levererade genast. Vår it-lärare kom på den briljanta lösningen – han limmade fast en lapp på printern med texten ”Tålamod är en dygd!”, vilket ledde till en tydlighet, att vi väntade och det blev färre onödiga utskrifter.
Jag läste en artikel på Kommuntorget.fi (9.1) och stötte på samma uttryck i en intervju med Kommunarbetsgivarnasarbetsmarknadsdirektör Markku Jalonen. Han beskriver utmaningarna i förhandlingarna och avslutar intervjun med orden ”Tålamod är en dygd”.
Jag upplever olust och frågar mig: Hur täcks han? Jag förstår definitivt att vi står inför en utmanande förhandlingsrunda, en förhandlingsrunda där kommunernas ekonomi inte är den bästa, men att be de kommunalt anställda ställa sig längst bak i kön då löneförhöjningar och förbättrade avtalsvillkor ska avtalas om känns inte rättvist eller befogat.
Varför är det aldrig den offentliga sektorns tur att stå först i kön? Ser vi tillbaka har vi nog mer eller mindre tålmodigt fått vänta på löneförhöjningar. Även om vi fått i stort sett lika mycket som alla andra har det visat sig att den privata sektorn via olika lokala lönetillägg fått mera än den offentliga sektorn och således bevisligen dragit ifrån med tanke på löneutveckling. Vi har pratat om löneprogram för att åtgärda detta, men i väntan på det har vi tålmodigt fått vänta.
Då vi pratar om konkurrenskraftsavtalet har den offentliga sektorn också fått dra det tyngsta lasset. Det kan definitivt inte anses vara rättvist att endast de kommunalt anställda måste ge bort 30 procent av sin semesterpenning för att ge dragkraft åt exportindustrin. Hur produktiviteten med tanke på lärarnas arbete ökat via tilläggstimmar har ingen granskat. Fakta är att trots tandagnissel har lärarna fått acceptera även detta och visa tålamod.
Vårt lands lönesystem har alltid varit sådant att det gagnat de mansdominerade branscherna. Det har varit ett allmänt godtagbart faktum vid förhandlingsborden att högt utbildade kvinnodominerade branscher inte kan förvänta sig lönenivåer som motsvarar de mansdominerade branscherna. Även här vi gett förlag på lösningar för att rätta till detta, men tålmodigt fått vänta på att något ska ske.
Tillbaka till vår printer. Den levererade och vi lärde oss snabbt hur länge vi behövde vänta på vår utskrift. Samma känsla har jag inte då det gäller arbetsmarknadsdirektör Jalonens begäran om tålamod. Då någon ber om tålamod ska hen också kunna berätta när den levererar – annars blir det bara tomma ord. Vi har väntat tillräckligt! Nu vill vi att även arbetsgivaren inser det!
