En händelse som inte ska få hända inträffar trots det. En tioårig pojke blir överkörd av en traktor som röjer snö i ett ovanligt kraftigt snöoväder en tisdag i april. Världen stannar upp. Händelsen berör oss alla.
Lärare och rektorer, hela skolpersonalen erbjuder trygghet när något som det här inträffar och frågorna och sorgen går före allt annat. Sådan har vardagen varit i berörda skola förra veckan.
Då skolvärlden drabbas av tragiska händelser som en dödsolycka eller skolskjutning landar diskussionerna alltid i skolans grundelement, nämligen trygghet. Vi tycks nu ständigt bli påminda om hur viktigt det är att skolan får de resurser som behövs för att garantera trygghet och välmående.
Händelserna den senaste månaden har fört med sig en värdefull medierapportering kring trygghet och säkerhet i våra skolor och läroinrättningar. Jag hoppas ändå att vi alla förmår blicka framåt, inte minst för våra barns och ungas skull. Att förlora tron på framtiden har vi inte råd med. Samhället behöver all framåtanda det kan få.
Förra veckan blickade vi modigt framåt inom FSL, en vecka som jag lättsamt kallar vår “supervecka”. Det var en riktigt fin vecka som innehöll förbundets styrelsemöte och ett debattglatt fullmäktigemöte som behandlade allt från avtalsförhandlingar till frågor kring tryggheten i våra skolor. Veckan rymde också vår 50-årsfest och framtidsdag. Jag är så stolt över det engagemang som finns bland förtroendevalda i vårt förbund. Det är vår inre styrka som gör förbundets röst klar och tydlig.
Samtidigt som jag stänger dörren till vår supervecka och sätter mig på lördagståget mot Österbotten når budet om Dan Johanssons bortgång mig. Dan var ordförande för FSL under 16 år och en ansedd frontfigur för FSL och för det svenska i Finland.
Under Dans långvariga ordförandeperiod hade jag möjlighet att lära känna honom hela vägen från en bild i tidningen Läraren till styrelsemedlem i den förbundsstyrelse som han ledde. Dan var en snäll människa och en välformulerad modersmålslärare.
Han använde sig ofta av uttrycket ”Det är jag, det är du – det är vi som är FSL”. Han visade att varje medlem och varje aktiv var lika viktig för laget. Det tankesättet, de orden hoppas jag att vi ska kunna förvalta väl inom förbundet. Och jag vill tro att det engagemang som jag ser ute i våra föreningar följer Dans vision om att FSL-skutan seglar vi tillsammans.
