Regeringens planer på ändringar i arbetslagstiftningen är inte småpotatis för oss lärare och rektorer. Det handlar om en ökad otrygghet och kännbara försämringar för löntagarna, inte minst inom vår bransch.
Läget är allvarligt och vid OAJ:s styrelsebord har vi nyligen diskuterat möjliga organisatoriska åtgärder om regeringen inte bromsar sina planer. Förslaget i regeringsprogrammet om en lagstadgad exportdriven arbetsmarknadsmodell skulle i princip gräva en så djup lönegrop för den offentliga sektorn att man aldrig kommer upp. Regeringen vill lagstifta om en modell som innebär att löneglappet mellan den privata och offentliga sektorn ständigt skulle öka.
Förlorarna i den här modellen är bland andra lärare och rektorer. Inom vår kvinnodominerade bransch skulle vi behöva en positiv löneutveckling, inte det motsatta. Det är oförståeligt att man i lag vill förhindra möjligheten att korrigera missförhållanden i lönerna och därmed bidra till att ojämlikheten mellan det privata och det offentliga, olika branscher och även kvinnor och män växer.
Regeringens förslag till ändringar i arbetslagstiftningen slår hårt mot vår sektor på fler än ett sätt. Visstidsanställda lärare finns det gott om och deras ställning skulle försämras om man i fortsättningen skulle kunna göra upp ett år långa arbetsavtal helt utan grundad anledning. Unga lärare som i början av sin karriär har en anställning som inleds i mitten av augusti och avslutas då läsåret tar slut skulle drabbas hårt om de planerade ändringarna i arbetslöshetsskyddet verkställs. Lärare och rektorer är ett samvetsgrant folk, skulle den första sjukfrånvarodagen vara oavlönad riskerar vi helt klart att man går till jobbet trots att man är sjuk. Följderna här är en ökad sjukfrånvaro såväl bland elever som lärare.
Åtgärderna som planeras kan få större konsekvenser för undervisningsbranschen än vad man anar. För att få en helhetsbild av effekterna av de planerade åtgärderna, krävs en grundlig analys och lyhördhet för branschfolket.
Fokus för lärarfacket just nu är att förklara för beslutsfattarna vilka effekterna av regeringens planer blir. Den här frågan har högsta prioritet inom FSL och vi kommer göra allt vi kan för att stå upp för arbetstagarnas ställning och trygghet.
Då förslaget kring arbetsmarknadslagstiftningen bereds under hösten tar man ett förslag i taget. Det här betyder att förhandlingsmöjligheten till lösningar och kompromisser blir marginella. Skrivningar är dessutom mycket detaljerade, vilket försvårar läget ytterligare. Vi har en plats i arbetsgruppen där lagberedningen görs och kan där göra vår röst hörd.
Frågan är om någon tänker lyssna.
