Häromveckan hade jag möjlighet att träffa idrottsentusiasten och tidigare ministern Carl-Olaf Homén som berättade historien bakom hur Stafettkarnevalen kom till.
Homén fick idén under sin utbytesperiod i USA. Han hade inspirerats av stafettloppens magi där man kämpar mera för laget än för jaget. Han berättade om hur han såg en diffus dröm om karnevalen framför sig och om hur han steg för steg var med och byggde upp Stafettkarnevalen till den ikon bland evenemang den är i dag.
Det gjordes inte i en handvändning. Det krävdes målmedvetet arbete, innovativt tänk och en passion utan dess like.
Karnevalens upplägg har utvecklats under årens lopp, men grundmålsättningen finns tydligt kvar. Stafettkarnevalen är ett evenemang som tar fram glädjen och gemenskapen i idrott. Lagandan och sammanhållningen i skolan stärks. Samtidigt är Stafettkarnevalen ett av de finlandssvenska power-evenemangen som skapar den sammanhållande kraften bland alla svenskspråkiga i landet. Många av oss har minnen från alla dessa år av aktiv karneval – vi har själva sprungit på löpbanorna, stått i hejarklackarna eller tränat och peppat yngre generationer.
Jag ser med beundran på det som gått från en dröm till att bli en klassiker. Tanken tar jag med mig då jag åter en gång läser rapporten ”Den svenskspråkiga utbildningen i Finland: särdrag, utmaningar, utvecklingsbehov och förslag till åtgärder” som sammanställts av Gun Oker-Blom år 2020.
Den i folkmun benämnda Särdragsrapporten sätter fingret på exakt var vi går just nu i Svenskfinland och utmynnar i åtgärdsförslag för att tillrättalägga missförhållanden och vidareutveckla det finlandssvenska skolsystemet.
FSL hade förmånen att ingå i referensgruppen då rapporten processades fram och glädjande nog togs vårt förslag om en ansvarig tjänsteman på ministerienivå med i rapporten. Och glädjande nog har en sådan tillsatts. Det här är ett steg i rätt riktning, men det räcker inte till för att nå ända fram.
Den 17 maj ordnas en konferens kring den svenskspråkiga utbildningen i Finland, dess mål och visioner. Vem ska genomföra? Varifrån ska vi börja? Hur ska vi prioritera? Jag kommer osökt att tänka på Homéns vision och handlingskraft fram till verklighet. Nu är tid att tillsammans göra en Homén – nu är tid att ta steget från en diffus dröm om framtidens finlandssvenska skola till verklighet. Nu är tid att vi aktörer på svenska i Finland tar vårt ansvar, tillsammans prioriterar och åstadkommer. I vår svenska del av landet finns en stark kraft och gemenskap. Den kraften bådar gott för framtidens skola – men kräver också ett tänk som fokuserar på laganda och glädje utan revirtänk och fördomar. På det viset kan vi bygga en stark finlandssvensk utbildning skapad med helhetsperspektiv.