Det borde inte ha kommit som någon överraskning. Exempelvis tidningen Läraren har gång efter annan rapporterat om barn och ungas psykiska ohälsa. Frågan var egentligen inte om det skulle ske, utan ledsamt nog när det skulle ske. Det som kanske var överraskande och också mest beklämmande med skolskjutningen i Viertolan koulu i Vanda var förövarens ålder. En tolvåring öppnade eld mot sina klasskamrater. Det är fråga om barn.
Efter våldsdådet har diskussionen långt handlat om vad man borde göra för att liknande händelser inte ska upprepas i framtiden. Barnombudsman Elina Pekkarinen har föreslagit att man grundar hybridenheter där våldsbenägna barn kunde få mångprofessionell hjälp. Både statsminister Petteri Orpo och undervisningsminister Anna-Maja Henriksson har gett sitt stöd till tanken. Alla barn har rätt till en trygg skolgång och man måste hitta skolformer för elever med alla sorts svårigheter.
Elevhälsan och elevvården har också blivit föremål för diskussion. Regeringen överväger att flytta elevvårdspersonalen tillbaka till kommunerna från välfärdsområdena. Missnöjet med att personalen flyttade till välfärdsområdena i samband med social- och hälsovårdsreformen har varit utbrett och bla FSL har påpekat att stödtjänsterna borde finnas så nära eleverna som möjligt. En färsk OAJ-undersökning visar att över hälften av de som jobbar inom den grundläggande utbildningen upplever att samarbetet med elev- och studerandevården har försämrats.
De svenskspråkiga eleverna besöker mer frekvent elevvårdstjänsternas mottagningar, men illavarslande nog upplever de oftare än de finskspråkiga att de inte får hjälp.
En flytt av personalen tillbaka till kommunerna är ändå inte något trollslag som löser alla problem. Personalbristen inom elevvården är enorm, inte minst när det kommer till svenskspråkig sådan. Det finns också andra specifika finlandssvenska elevvårdsproblem. Kartläggningen Hälsa i skolan visade nyligen att svenskspråkiga elever upplever mer psykiskt våld hemma än finskspråkiga. De svenskspråkiga eleverna besöker dessutom oftare elevvårdstjänsternas mottagningar, men illavarslande nog upplever de oftare än de finskspråkiga att de inte får hjälp.
Forskningsprofessor Kristian Wahlbeck säger på nyhetsplats i denna tidning att kompetensen i psykisk hälsa måste öka i skolan. Han efterlyser insatser redan i lärarutbildningen. Visserligen är undervisningen och det pedagogiska lärarnas främsta uppgift. Så ska det också förbli. Men det är givet att psykisk ohälsa får konsekvenser för inlärningen och skolan har en nyckelroll när det kommer till barn och ungas välmående. Viktigt är ändå att skolan inte lämnas ensam i arbetet. Man har varken resurser, kompetens eller kapacitet att ensam lösa ett så omfattande problem.
