Den vid det här laget smått farsartade bildningshärvan i Kyrkslätt är fortfarande inte uppnystad. Den som har följt förvaltningssoppan har noterat att kommunens bildningsdirektör Eeva-Kaisa Ikonen har valts till sin post tre gånger. Kommunen har tvingats göra om valet upprepade gånger eftersom man inte lyckats få valet att formellt gå rätt till. Och beklämmande nog är det inte ens klart att man kom i mål på tredje försöket, också den här gången är valet föremål för en domstolsprocess. Något avgörande har ännu inte kommit i frågan.
Som socker på botten kom nyligen domslutet från Helsingfors förvaltningsdomstol som gäller valet av kommunens näst högsta tjänsteman inom bildningen, utbildningsdirektören. Kyrkslätts lärarförening och en rad föräldraföreningar hade besvärat sig över att Astrid Kauber, som valts till posten, inte kunde svenska. Förvaltningsdomstolen slog fast att också valet av utbildningsdirektör inte gått rätt till och upphävde beslutet.
I Kyrkslätts fall har man gjort om flera gånger, men rätt har det inte blivit.
Ibland blir det fel. Då får man krypa till korset, be om ursäkt och korrigera sitt fel. Gör om, gör rätt. I Kyrkslätts fall har man gjort om flera gånger, men rätt har det inte blivit. Att det blir fel en gång kan man ha förståelse för. Men när samma misstag upprepas gång på gång naggas förtroendet i kanterna. Dessutom är det likartade fel som har begåtts i båda fallen, jämförelsen av kandidaternas meritförteckningar har varit bristfälliga.
Ännu mer beklämmande är att det i båda fallen har tummats på språkkraven. När Ikonen valdes för tredje gången hade den tvåspråkiga kommunen Kyrkslätt grumlat till språkkravet i tjänsteannonsen. Man valde de facto att inte ställa några språkkrav överhuvudtaget utan nöjde sig med att konstatera att man ”uppskattar muntliga och skriftliga färdigheter i båda inhemska språken”. Man får hoppas och tro att det inte finns illvilja eller språkpolitiska argument i bakgrunden. Men onekligen ger förvaltningssoppan i Kyrkslätt en synnerligen besk finlandssvensk eftersmak. Känslan man får är att det svenska skolväsendet, kärnan i det svenska Kyrkslätt, är av sekundär betydelse. Om de språkliga aspekterna hade varit i förgrunden och det hade funnits ett genuint intresse för en levande tvåspråkighet hade det inte blivit ett sådant trassel. Gör om Kyrkslätt, gör rätt!
