Viktigt att lägga märke till de högkänsliga barnen

En så hög andel som 25–30 procent av människorna kan betecknas som högkänsliga, det vill säga extra mottagliga för stimulans och intryck.

Det här berättar Åsa Vikman, socionom och högkänslighetsexpert, som samtidigt konstaterar att omgivningen är dåligt byggd för individer som är extra känsliga för ljud, ljus, dofter, rörelser, sinnesstämningar och andra stimuli som vi tar in genom våra sinnen.

– Vårt samhälle är inte anpassat för högkänsliga, tvärtom, säger hon och nämner kontorslandskap som ett exempel på miljöer som kan vara verkligt utmanande.

Inom småbarnspedagogiken och i skolvärlden råder liknande förhållanden. Stora barngrupper, stora klasser, höga prestationskrav, nationella prov – allt det här är faktorer som bidrar till en omgivning där unga som suger in sig intryck kan ha svårt att klara sig.

– Det är tufft att vara ett högkänsligt barn i dag, säger Åsa Vikman och poängterar att högkänslighet varken är en diagnos eller funktionsnedsättning:

– Det handlar om ett normalt personlighetsdrag och det behöver inte betyda något negativt.

Stort intresse

Åsa Vikman, bosatt i Sverige och själv högkänslig, driver sedan tre år tillbaka det populära Instagramkontot @orkidebarnsverige, där hon sprider kunskap om högkänslighet. I november i fjol utkom hon med skriften Handbok för högkänsliga, som med sina hittills kring 30 000 sålda exemplar har legat i toppen på listorna över de mest sålda faktaböckerna i Sverige.

Nu är hon aktuell med en ny bok, Högkänsliga barn, som liksom föregångaren går bra åt.

– Det visar hur stor intresset är för högkänslighet, säger Åsa Vikman och berättar att hennes båda barn också är högkänsliga.

Hennes Instagramkonto har växt så det knakar och har nu över 183 000 följare.

Tagits väl emot

Åsa Vikman jobbade tidigare som socialsekreterare med barn och unga i fokus, men nu arbetar hon på heltid med att sprida kunskap om högkänslighet.

– Det är mitt kall, säger hon och berättar att hon bland annat håller kurser och föreläsningar.

Vilket är mottagandet?

– Informationen har tagits emot med öppna armar.

Som högkänslighetsexpert är Åsa Vikman självutbildad. Hon understryker att det budskap som hon för fram baserar sig på forskning – och berättar att hon ibland behöver övertyga tvekande personer att kunskapen om högkänslighet faktiskt grundar sig på vetenskap.

Se över miljön

Det finns mycket man kan göra i skolorna och daghemmen för att bättre anpassa miljön för de högkänsliga. Redan en sådan sak som att inte belamra väggarna med allehanda teckningar, planscher, kartor och bilder kan bidra till en lugnare omgivning.

– Dra ner på stimulansen, dra ner på ljudet.

Förutsägbarheten är också viktig. Dagen blir tryggare då barnen vet hur den kommer att se ut, säger Åsa Vikman och berättar att högkänsliga också behöver tillräckligt med tid för återhämtning.

Det är viktigt att kunna identifiera de högkänsliga barnen, säger hon.

– Har de en förstående miljö så kommer de att må bättre och klara sig i skolan.

Vikman konstaterar att alla gynnas, också de andra barnen och personalen, då även de högkänsliga tas väl om hand.

Behöver omsorg

Begreppet ”maskrosbarn” används för att beskriva barn som klarar sig trots svåra omständigheter, som maskrosor. Det var det här uttrycket som fick pediatrikern och psykiatern W. Thomas Boyce att lansera begreppet ”orkidébarn” för att beskriva de högkänsliga.

Likt orkidéer kan de här barnen vissna om de försummas, men med god omsorg börjar de blomstra, förklarar Åsa Vikman.

Nämn styrkor som de högkänsliga barnen kan ha.

– Barnen är ofta väldigt empatiska, de är intuitiva, de vill vara förmedlare, de är ofta fina vänner.

– De är duktiga på att analysera saker och ofta djupa tänkare. De är ofta kreativa och kan se lösningar utanför boxen.

Gärna Finland

Åsa Vikman är också Finlandsaktuell. Den 25 september var hon inbokad för ett föredrag i Jakobstad, en öppen föreläsning som när den här texten skrevs såg ut att dra fullt hus.

Vikman säger att hon väldigt gärna håller kurser och föreläsningar också öster om Bottniska viken. Samtidigt kavlar hon nu upp ärmarna för sin följande bok, som ska handla om högkänslighet i arbetslivet.