Mattias Fagerholm

Facket – en bromskloss?

I länder med ett starkt lärarfack lyser de utbildningspolitiska reformerna med sin frånvaro. Det slår Susanne Wiborg vid Institute of Education i London fast. Wiborg forskar i förhållandet mellan regering och fackföreningsrörelse. Hon låter förstå att lärarorganisationerna ofta sätter sig på bakhasorna när det drar ihop sig till reformer, och att man också ofta lyckas i sina strävanden att sinka utvecklingsarbetet.

Exempelvis i Frankrike har lärarfacket ett stort inflytande och enligt Wiborg har det resulterat i ett långvarigt tillstånd av olösta problem och urvattnade reformer. I den andra motpolen har vi England där lärarfackets makt är kraftigt begränsad och regeringen har drivit igenom flera utbildningspolitiska reformer än något annat europeiskt land.

Susanne Wiborg konstaterar att man i Finland har gjort relativt få förändringar i utbildningssystemet och att också lärarfacket har ett stort inflytande. Det är korrekt att vi har besparats från tvära kast i utbildningspolitiken, exempelvis vid maktskiften, och det skall inte stickas under stol med att lärarorganisationerna har ett stort inflytande i Finland. På senare år har lärarfacken dessutom breddat sin intressebevakning och idkar påverkansarbete också utanför kärnområdet dvs i frågor som inte är direkt knutna till avtalsförhandlingar.

I Finland har vi en tradition av att involvera lärarorganisationerna i utvecklingsarbetet. Det kan ses som en klok strategi av flera skäl. För att utbildningspolitiska reformer skall få genklang ända ner på gräsrotsnivå i klassrummen är implementeringen central och där kan lärarorganisationerna spela en helt avgörande roll. Det vore ju snudd på korkat att inte utnyttja den expertis i form av högutbildade lärare som vi har i det här landet.

Fackföreningsrörelsen, även lärarorganisationerna, beskylls ibland för att vara nejsägare och bakåtsträvare.

Man skall ändå inte avfärda Susanne Wiborg med en fnysning. Fackföreningsrörelsen, även lärarorganisationerna, beskylls ibland för att vara nejsägare och bakåtsträvare. Klart är att lärarfacket även framöver skall sätta ner foten när det behövs och vara en bromskloss om reformambitionerna saknar verklighetsförankring. Men lärarorganisationerna kan ha mycket att vinna på att framstå som en konstruktiv kraft när det kommer till skolutveckling. Inom medlemskåren finns många som upplever fackets kärnuppdrag som lite avlägset men som brinner för att utveckla sin undervisning och skola. Lärarfacket har alla förutsättningar att vara en plattform även för dessa strävanden.