Med hot om tvångslagar gick arbetstagarnas centralorganisationer med långa tänder med på konkurrenskraftsavtalet. Det trädde ikraft 2017 och innebar bland annat att arbetstiden förlängdes med 24 timmar, semesterpengen inom den offentliga sektorn blev beskuren och löneförhöjningarna lades på is.
Tanken var att stärka Finlands konkurrenskraft och höja sysselsättningsgraden efter många magra år. Också om den så kallade kikyn sved så hade alternativet varit ännu sämre. Det konstaterade Akavas ordförande Sture Fjäder nyligen i en intervju för tidningen Läraren.
Men då var då och nu är nu. Sysselsättningsgraden har stigit och den finska ekonomin, som knackade betänkligt, har repat sig. Arbetstagarna har dragit sitt strå till stacken.
När Industrifacket och Teknologiindustrin under hösten börjande förhandla om ett nytt avtal fanns kiky-timmarna fortfarande på tapeten. Arbetsgivaren signalerade att timmarna motsvarar en löneförhöjning på 1,4 procent och om kiky försvinner äter det i motsvarande grad av löneförhöjningen.
Efter segslitna förhandlingar kunde man ändå enas om att kiky-timmarna försvinner och även om en skälig löneförhöjning. Då teknologiindustrin av tradition sätter märket i avtalsrundan tog många för givet att kiky även kommer vara historia i övriga branscher.
Men på den punkten tog kiky-diskussionen ändå en bisarr vändning. Från arbetsgivarhåll vidhåller man att kiky-timmarna slopades för att de fanns i ett tilläggsprotokoll, inte i tjänstekollektivavtalet som i övriga branscher. Som om det skulle ha någon betydelse vilken sida av pappret man har skrivit på. Arbetstidsfrågan tar slut när kollektivavtalet uppgör. För lärarnas är det 31.3.2020. Så enkelt är det. Ingen har avtalat om att göra gratistimmar i all evighet.
Nu är det dags att förpassa kiky-timmarna till historien. Talkot är över.
Industrifackets ordförande Riku Aalto skall härnäst sy ihop ett avtal med Kemiindustrin. Där finns kiky-timmarna inskrivna i tjänstekollektivavtalet. Inte är det väl någon som tänker sig att Industrifacket för den skull gladligen skulle fortsätta med att jobba gratis?
Det är också skäl att komma ihåg att tanken med kiky var att få fart på exportindustrin. Men vem var det som måste offra sig för att öka konkurrenskraften? Men facit på hand kan man konstatera att det var de kvinnodominerade branscherna inom den offentliga sektorn som fick bära det tyngsta lasset.
Lärarna har bidragit till talkot för att få fart på den finska ekonomin. Men nu är det dags att förpassa kiky-timmarna till historien. Talkot är över.
