Varför fick du mer lön än jag? Eller fick du?

Mattias Fagerholm
Skribenten är chefredaktör på tidningen Läraren.

De senaste dagarna har vi kunnat läsa att vårdarna får dubbelt så stora löneförhöjningar som exportindustrin. Vårdfacket Tehys ordförande Millariikka Rytkönen har sprättat med hängslena och säger att löneförhöjningarna är historiska. På sociala medier har folk hurrat över att vårdarna äntligen får vad de förtjänar. Och andra kommunalt anställda har i sin tur förundrat sig över varför de fick så mycket mindre än vårdarna.

Beskrivningen ovan är dessvärre inte riktigt korrekt. Vårdarnas avtal är nämligen i stort sett identiskt med exempelvis lärarnas. Varför Millariikka Rytkönen slirar på sanningen och försöker sälja in en version som gynnar henne finns det en alldeles logisk förklaring till. Låt oss återkomma till den biten. Att exempelvis Svenska Yle sväljer det med hull och hår är däremot ganska slarvigt.

Vårens armbrytning

För den som vill få ett grepp om hur det hänger ihop lönar det sig att backa till vårens kommunala avtalsförhandlingar. De var som bekant synnerligen svåra och kantades av strejker och hot om massuppsägningar. En förlikningsnämnd fick i uppdrag att lösa den inflammerade konflikten. Det förlikningsförslag som nämnden kom med hade Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT, Förhandlingsorganisationen för offentliga sektorns utbildade FOSU (som bla företräder lärarna) och JAU (Julkisen alan unioni) varit beredda att godkänna. Vårdfackens förhandlingsorganisation Sote förkastade dock medlingsbudet, Millariikka smällde i dörren och förkunnade att budet var värdelöst. Därmed gick nämndens förslag raka spåret i roskisen.

Avtal utan vårdarna

På sommaren slog dock de övriga huvudavtalsparterna (KT, FOSU och JAU) sig samman och slöt ett avtal utgående för förlikningsnämndens förslag, dock utan vårdfacken. I avtalet fanns några formuleringar som är värda att notera. För det första slog man fast att löneförhöjningarna 2023 och 2024 uppgår till 1,9 procent, men med garderingen att om tre jämförelsebranscher inom exportindustrin får löneförhöjningar som överstiger 1,9 så skall detta också synas i kommunsektorns löner. På så sätt ville man garantera att de kommunalt anställda får lika stora löneförhöjningar som exportindustrin. Nu har man nått en överenskommelse om hur exportindustrins avtal återspeglas i kommunsektorns löner. Resultatet blev en löneförhöjning på 1,0 procent 2023 och 1,1 procent 2024 samt en engångsersättning på 467 euro. Det här alltså utöver det som man kom överens om i somras (1,9 procent). För det andra enades parterna om ett löneutvecklingsprogram som ger de kommunalt anställda 5 procent under en femårsperiod. För det tredje kom man överens om att om vårdarna får större löneförhöjningar än den övriga kommunsektorn så skall förhandlingar inledas. I klartext: Om vårdfacken senare skulle få ett rejält lönelyft skulle det även komma den övriga kommunsektorn till godo.

Vårdarna sluter avtal – helt i linje med kommunsektorn

På hösten hade Millariikka Rytkönen smällt klart i dörrarna och vårdfacken och KT lyckades sluta ett avtal. Avtalet är de facto å det stora hela identiskt med det avtal som kommunsektorn hade slutit, med samma löneförhöjningar och samma löneutvecklingsprogram. Det avtal som tidigare var värdelöst, dög plötsligt utmärkt. Varav denna kappvändning?

Rytkönen lät förstå att sote-sektorn hade fått ett eget löneutvecklingsprogram på 6 procent. Riksförlikningsmannens och KT:s version var en smula annorlunda. Det är inte fråga om ett eget löneutvecklingsprogram utan så kallade harmoniseringspengar. I och med social-och hälsovårdsreformen och att de nya välfärdsområdena skapades fanns ett behov av att harmonisera lönerna mellan välfärdsområdena. Samma arbete skall ge samma lön. Löneharmoniseringen är ett komplicerat pussel och vad det sist och slutligen kostar råder det delade meningar om. KT har för sin del beräknat kostnadseffekten till 5,8 procent eller 680 miljoner euro.

Vad vårdfacken ogärna nämner är att harmoniseringspengarna är lagstadgade och hade kommit i vilket fall som helst, helt oberoende av strejker, massuppsägningar eller smällande dörrar. Inte ett enda besök på riksförlikningsmannens byrå hade krävts. Löneharmoniseringen har de facto ingenting att göra med de löneförhandlingarna som varit aktuella.

Skickligt Sajavaara!

Det man under riksförlikningsman Anu Sajavaaras ledning gjorde var att komma överens om en tidtabell för löneharmoniseringen. Ett smart drag av Sajavaara. Då kunde nämligen Millariikka Rytkönen låta förstå att Tehy förhandlat fram en extra slant för vårdarna. Men det är alltså en sanning med modifikation. Rytkönen har under flera avtalsrundor lovat sin medlemskår guld och gröna skogar. Det har inte lyckats och också om det nu blev ett alldeles gynnsamt avtal för vårdarna så landade man en god bit ifrån sina målsättningar. Men tack vare harmoniseringspengen kunde Rytkönen komma ur konflikten utan att tappa ansiktet.

Notera också detaljen att de övriga fackförbunden inte utnyttjade sommarens helgardering, dvs optionen att omförhandla sitt avtal om vårdarna skulle nå större löneförhöjningar än de övriga kommunalt anställda. Är det någon som inbillar sig att man inte hade tagit vara på den möjligheten om det hade funnits fog för det?

Sammanfattning

Summa summarum kan man konstatera att det avtal som vårdfacken har och det avtal som de kommunalt anställda har är stort sett identiska. Ser man till tjänstekollektivavtalen får vårdarna varken mer eller mindre än någon annan. Så är det visserligen helt korrekt att en lagstadgad löneharmonisering kommer att ske i välfärdsområdena under de närmaste åren. Vissa löner kommer att justeras uppåt, men långt ifrån alla. Hur detta skall ske är långt ifrån klart.

Det är dock aningen missvisande att säga att vårdarna fick ”dubbelt mer än exportbranschen”. Referensbranschernas avtal har en kostnadseffekt på ca 7 procent under två år. För lärarnas del är kostnadseffekten 8,1 procent. Tack vare löneutvecklingsprogrammet knappar den offentliga sektorn in en smula på den privata sektorns löneförsprång, vilket också var en av målsättningarna.

Avtalsdjungeln är snårig och det är lätt att tappa bort sig bland procentsatser och paragrafer. I synnerhet om ciceronen väljer en stig som passar sina egna intressen bäst.

Mattias Fagerholm