Mattias Fagerholm

Back i focken

Man hade kanske hoppats på lite medvind med en trefaldig världsmästare i segling vid rodret. Men de förhoppningarna kom på skam, åtminstone beträffande planerna på ett lärarregister. Forsknings- och kulturminister Sari Multala (Saml) sällar sig till skaran ministrar som inte får ändan ur vagnen.

Tanken med ett lärarregister är i korthet att samla information om hur många behöriga lärare och rektorer det finns. Uppgifterna är väsentliga bland annat för att kunna dimensionera lärarutbildningarna rätt. Med sviktande nativitet och minskande årskullar blir prognostiseringen allt viktigare.

Frågan är ingalunda ny. År 2011 diskuterades ett register i riksdagens kulturutskott men planerna rann ut i sanden. År 2021 tillsatte dåvarande forsknings- och kulturminister Annika Saarikko (C) en arbetsgrupp som skulle utreda behovet av ett register. Arbetsgruppens konklusion var entydig: Man påtalade behovet av ett register.

Allt var alltså bäddat för Saarikkos efterträdare Antti Kurvinen (C) att sjösätta projektet. Han sade sig stöda ett register, vilket även alla andra riksdagspartier gjorde. Kurvinen fick ändå för sig att skicka registret på ytterligare en remissrunda också om alla centrala parter redan hade hörts i frågan i samband med utredningen. Och så ebbade vinden ut.

Och så ebbade vinden ut…

Kurvinens efterträdare Petri Honkonen (C) blåste liv i frågan. Som grund för prognostiseringsarbetet och beslutsfattandet inom undervisningssektorn behöver vi ett bättre kunskapsunderlag, sade han och vid UKM inleddes beredningen. Men något beslut fattades inte, nej det skuffade Honkonen till följande regering.

Då är vi framme vid Honkonens efterträdare Sari Multala. Inte heller hon lyckas komma i mål. Vi har valt att prioritera att utbilda fler lärare, sade Multala nyligen. Regeringen har utökat nybörjarplatserna för de som studerar till lärare inom småbarnspedagogik. Bra så, men paradoxalt nog är det i just den här typen av frågor som registret skulle komma till sin rätt. Hur ser behovet ut på fältet och hur ska lärarutbildningarna dimensioneras för att svara på det faktiska behovet? Bättre instrument för att kunna prognostisera behovet behövs. Att Finland år efter år skjuter från höften och fattar beslut utan faktagrund är obegripligt.

Att prioritera att utbilda fler lärare står inte i ett motsatsförhållande till ett lärarregister. Det är inte antingen eller. Kostnaden för ett register är en droppe i havet i statsbudgeten. Om forsknings- och kulturministern hade velat leva upp till regeringens devis att man satsar på utbildningen hade hon väl kunnat sätta foten i durken och driva igenom frågan. Nu blev det i stället back i focken.