I Sverige infördes en lärarlegitimation är 2011. Det innebär att endast legitimerade lärare kan erhålla en tillsvidareanställning. För att få lärarlegitimation krävs en adekvat utbildning, dvs lärarutbildning. Sin lärarlegitimation erhåller man genom en ansökan till Skolverket. Målet med legitimationskravet var att öka kvaliteten i den svenska skolan, höja statusen på läraryrket och göra det mer tydligt vad en lärare är behörig att undervisa i.
Lärarfacket drev frågan
Det var lärarfacket Lärarnas Riksförbund (LR) som var initiativtagare till reformen och i den här frågan lyckades man formulera en gemensam ståndpunkt med konkurrenten Lärarförbundet. Numera har ju de två lärarfacken slagit samman sina påsar och vid årsskiftet bildades Sveriges Lärare.
– De båda lärarförbunden hade bråkat en hel del men kring lärarlegitimationen hittade man en gemensam linje, säger Charlotte Baltzer.
Baltzer har en bakgrund som lärare och rektor, hon har jobbat på Skolverket men är nu verksam som universitetslektor vid Uppsala universitet. Hösten 2020 disputerade hon vid Åbo Akademi med avhandlingen Lärarlegitimation som facklig professionsstrategi. En analys av den svenska legitimationsreformen som argument för lärares (re)professionalisering.
Doktorsavhandlingen visar att legitimationsreformen har bidragit till att stärka lärarkårens status och legitimitet. I och med legitimationen ökade kraven på lärares ämnesutbildning och kompetens, och genom reformen aktualiserades forskningens betydelse inom utbildningsväsendet.
– Det har skett en professionalisering av lärarkåren och den största vinsten var att politikerna lyssnade på lärarna. Det hade man inte gjort tidigare.
Motvind på 90-talet
Lärarlegitimationen kan alltså betraktas som en seger för lärarfacken. Under 90-talet hade man tvingats ta skeden i vacker hand och svälja flera utbildningspolitiska reformer. I början av 90-talet drevs kommunaliseringen igenom, dvs kommunerna tog över ansvaret för skolan. Och några år senare fick man ett nytt arbetstidsavtal som innebar mer arbetsplatsbunden tid för lärarna.
– När skolan kommunaliserades blev lärarna totalt överkörda. Göran Persson genomförde reformen med kraft. Han sade att fackets makt var för stor. LR protesterade högljutt och strejkade, men utan resultat, säger Charlotte Baltzer.
– Läraryrkets status försämrats ganska kraftigt i och med kommunaliseringen. Lönerna jämnades ut vilket innebar att den sänktes för vissa lärarkategorier.
Grogrund för att satsa på skolan
Om lärarnas status dalade på 90-talet lyckades man åtminstone delvis vända trenden på 2000-talet. Sverige halkade efter i Pisa-undersökningarna och det fanns ett politiskt tryck att satsa på skolan. Det resulterade bland annat i en ny skollag med skärpta krav på lärare, en reform av lärarutbildningen och så legitimationen.
– Lärarlegitimationen blev ett slags symbolhandling. Att lärarna fick gehör för sina synpunkter är ett uttryck för en ökad grad av professionalisering. Helst centralt för den professionella legitimiteten är att få politiskt gehör.
Visserligen kan man skönja en uppgång i Sveriges Pisa-resultat från 2018, men med tanke på den enorma lärarbrist som man tampas med finns det nog ytterligare en del att jobba med när det kommer till läraryrkets status.
– Om någon yrkeskårs status ökar minskar en annan. Nu vill man i Sverige utbilda lärarassistenter som ska bistå lärarna med administrativa uppgifter. Lärarna ska inte vara allt i allo längre, de ska inte vara vaktmästare eller matutdelare, utan de ska undervisa. Den diskussionen har kommit i fokus som en effekt av lärarlegitimationen.
Lärarregister eller legitimation?
En positiv effekt av lärarlegitimationen är att det har gett en bättre bild över hur många utbildade lärare som finns. Här kan man dra en parallell till Finland. Någon legitimation har vi ju inte, däremot talar lärarfacken varmt för ett lärarregister, som skulle ge information om antal lärare och därmed också framtida utbildningsbehov.
Men Charlotte Baltzer ser inte någon orsak för oss att skapa en lärarlegitimation.
– Det är en icke fråga i Finland. Om man har krav på en magisterutbildning för lärare, då har staten redan satt ner foten.
”Att införa lärarlegitimation i Finland är att skjuta sig i foten”
Pedagogikprofessor Michael Uljens vid Åbo Akademi understöder inte ett införande av lärarlegitimation i Finland. Han tror inte att det skulle höja läraryrkets status hos oss, tvärtom.
I Finland har lärarskrået under en lång tid har kämpat för att själv kontrollera sina verksamhetsvillkor, påminner Uljens. Redan sedan år 1855 har vi haft en professur i pedagogik med ansvar för lärarutbildningen. Forskningsfrihet är inskriven i grundlagen, dvs alla lärare har möjlighet att söka sig till en forskarutbildning. År 1974 fick de pedagogiska fakulteterna i Finland fullständiga rättigheter att sköta forskarutbildningen, vilket inte är fallet i Sverige.
Att kontrollera kunskapsbildningen har med andra ord långa traditioner och är starkt knutet till lärarautonomin. Lärarna i Finland kan själv definiera vilka frågor som är relevanta att beforskas och vilken kunskap som behövs.
– Lärarkåren är behörig att föra kunskapens fackla framåt på de relativt autonoma universitet vi har i Finland. Det betyder i förlängningen att kåren själv definierar den kunskapsbas som lärare utbildas på. Om man överför den här rätten på statliga myndigheter innebär det, de facto, en kraftig deprofessionalisering av läraryrket, säger Michael Uljens.
– Enligt den svenska modellen kan den disputerade läraren som jobbar på universitetet bäst den vill ha sina åsikter om hur lärare skall utbildas. Men med en lärarlegitimation överförs makten över vem som har behörighet att verkligen undervisa i skolan till en statlig myndighet.
Uljens varnar för att göra en överflyttning av beslutskompetens från universitet till stat. Det är att skjuta sig själv i foten, menar han. Någon större oro för att den finska staten skulle driva frågan om en lärarlegitimation finns ändå inte.
– Tvärtom har finska staten skyddat grundutbildningen från sådan en neoliberal utbildningspolicy.
Utgångspunkterna i de båda länderna är alltså väldigt olika. Att Sveriges utbildningsmyndigheter accepterade lärarlegitimationen sammanhänger, så som Charlotte Baltzer också beskriver det, med en rad andra förändringar på utbildningsfältet.
– Tilltaget i Sverige bör också ses i skenet av Pisa: man måste göra något för att få ordning på skolan. Det hela tvingade kommunerna till en stramare hållning i anställningsfrågor, säger Michael Uljens.
Text och foto: Mattias Fagerholm
