Mattias Fagerholm

Ambitionslös elevvårdsdimensionering

Regeringen med undervisningsminister Li Andersson i spetsen vill stärka elevvården genom att skriva in en bindande personaldimensionering för kuratorer och skolpsykologer i lagen. Statsrådet lämnade nyligen en proposition till riskdagen om detta.

För att anställa elevvårdspersonal reserverar regeringen 29 miljoner euro i statsbudgeten från och med 2023. Tidigare avsatte regeringen 10 miljoner att användas för ändamålen åren 2021-2022.

Både inom den grundläggande utbildningen och på andra stadiet ska det i fortsättningen finnas minst en kurator per 670 elever och en psykolog per 780 elever.

Dimensioneringen stärker stödet till barn och unga i skolor och läroanstalter, stöder utvidgningen av läroplikten, förbättrar möjligheterna att ingripa i mobbning och bidrar också till att avhjälpa de luckor i lärandet och välbefinnandet som orsakats av pandemin, framhåller Li Andersson.

Satsningen är givetvis välkommen i coronans efterdyningar. Många unga har prövats hårt under pandemin och elevvården har fått jobba för högtryck. Därför hade man hoppats på en lite mer ambitiös dimensionering. Visserligen talar vi om en satsning i miljonklassen, men då bör man komma ihåg att kommunerna årligen arrangerar utbildning för 13,5 miljarder euro. Satsningens omfattning bör ses i det perspektivet.

780 elever per skolpsykolog är hur man än svänger på saken en otillfredsställande siffra.

De dimensioneringar som regeringen vill se är rätt blygsamma. 780 elever per skolpsykolog är hur man än svänger på saken en otillfredsställande siffra, också om Utbildningsstyrelsen vittnar om att det finns kommuner med över 2000 elever per psykolog.

Vid Undervisnings- och kulturministeriet motiverar man den anspråkslösa dimensioneringen med att man måste anpassa sig de till de medel som står till förfogande och den personal som finns att tillgå. Det är sant att skolpsykologer är en bristvara. Många kommuner har fått erfara att psykologer söker sig till privata arbetsgivare med högre lönenivå och bättre arbetsvillkor. Men med färre elever och skolenheter på sitt ansvar skapar man drägligare arbetsförhållanden vilket säkert kan innebära att det också blir lättare att rekrytera personal.

Social- och hälsovårdsreformen för ytterligare ett orosmoment med sig då elevvårdstjänsterna ser ut att överföras till de nya välfärdsområdena. I kommunerna befarar man att det kommer att innebära att kontaktytan till bildningssidan därmed minskar. Det hade regeringen kunnat gardera sig emot genom en ambitiösare dimensionering av elevvårdspersonalen.