De senaste veckorna har vi i medierna läst mycket om rektorers arbetstid och arbetsbelastning. Det är inte bara rektorer som har mycket på sitt bord utan många i arbetslivet känner det samma.
En bidragande orsak är att vi har skapat ett väldigt byråkratiskt system där det mesta skall dokumenteras och säkerställas. Intentionen har varit god, men det har lett till att allt fler av oss inte har tid för läraren, eleven, patienten eller vem det nu är som skall ta del av den service som vårt välfärdssamhälle har skapat.
Förutom att allt vi gör idag skall dokumenteras för att kunna försvaras så känns det också som att varje gång det sker ett misstag, ett fel eller dylikt så skall det genast skapas ett system så vi säkerställer att detta inte händer igen. Nya planer, blanketter och krav på dokumentation. Nya listor på allt som skall vara i skick. Men kan vi någonsin helt säkerställa att misstag och fel inte görs?
Jonna Bornemark, professor i filosofi vid Södertörns högskola, skriver i sin bok Horisonten finns alltid kvar säger att vi har skapat ett byråkratiskt system med ett dokumenterande in absurdum där vi inte mer har tid att bemöta dem som skulle behöva bemötas i skolan, d.v.s. eleven. Bornemark skriver om sjukvården men allt hon skriver går att implementera i skolvärlden. Meningen var att säkerställa elevens position i skolan men Bornemark skriver att risken är stor att någon far illa utan att någon ville eller menade att någon skulle fara illa. Det bara blir så. När kraven på dokumentation ständigt ökar, sätter vi den mänskliga kontakten till lärare och elever på paus och tänker att det skall vi göra sen.
Det är svårt att ta sig tid för sådant som inte uppfattas som effektivt eller mätbart, att sitta och diskutera med någon.
Hur gör vi det? Enligt Jonna Bornemark så måste vi mer och mer kunna lita på vårt omdöme och kunna sätta gränser, göra mikromotstånd där det går. Ta oss tid för de onödiga samtalen. Till möten med varandra där man aldrig vet vad det ger eller om det ger.
Och det är just där som vi människor behövs, att skapa nya insikter av det som inte ser så värdefullt ut eller som inte kan mätas. Där kan vi människor aldrig ersättas av teknik. För att lyckas med det här så behöver vi ledare på alla nivåer som ser och förstår detta och inte stirrar sig blind på att dokumentationen är skött.
