Jens Berg

Fenomenbaserat är rätt medicin

Gnistan kan uppstå av i princip vad som helst. Det kan handla om något som förändras i närmiljön, till exempel en ny vägsträcka som skall dras eller en tågtidtabell som ändras. Det kan också handla om något generellt i samhället som man vill påverka, till exempel djurens välfärd eller klimatförändringen. Impulserna kan komma varifrån som helst. Den gemensamma nämnaren är att det är något som berör en.

Från en liten gnista kan elden uppstå. Från att ha deltagit i en namninsamling för ett dagis eller från en marsch för klimatet kan man följa med hur hela samhällsmaskineriet fungerar och hur man på riktigt kan påverka riktningen. Ett samhällsengagemang börjar så gott som alltid med det lilla.

Och om det är något vi behöver just nu så är det ett brett samhällsengagemang. Listan på saker och fenomen som söker en lösning är lång som Nilen. Demografin hotar försörjningsbalansen som i sin tur utmanar synen på hela vårt välfärdssamhälle. Klimatförändringen hotar hela vår planet som i sin tur utmanar synen på hela vår existens.

Vi behöver fler människor som söker lösningar och bryr sig.

Som lekman ska man akta sig för att uttala sig om vad skolan borde och inte borde göra. Förväntningarna på en lärare är orimliga. Förutom att lära ut alla basfärdigheter skall en lärare i dag ställa om till de nya läroplanerna och helst också sätta gränserna för när eleverna får ha mössan på och när de får använda sina telefoner. Och visst borde ju lärarna också ge kostdirektiv, uppmuntra till musicerande och lära eleverna att sköta om sin egen hygien!

Men det finns ett momentum i den relativt nya läroplanen. Ett momentum som ger utrymme för att tända den individuella samhällsgnistan. Ju mer jag läser om den fenomenbaserade undervisningen desto mer övertygad blir jag. Att kombinera olika ämnen för att lösa ett problem utifrån elevens eget intresse är exakt den rätta medicinen. Exakt det som Finland behöver både just nu och på sikt.

I tolkningen av vad som kan utgöra frågan som en enskild elev vill fördjupa sig i ska vi vara vidsynta. Oberoende av om det handlar om tåg, en byggnad, mat eller idrott så finns det oftast en koppling till den stora bilden. Både skolan och vi föräldrar ska kupa våra händer runt gnistan och samtidigt ge den syre. 

Om en elev är intresserad av tåg så behöver steget inte vara långt till att börja intressera sig för samhällsplanering. Om en elev är intresserad av ett dataspel så behöver steget inte var långt till att intressera sig för etik eller artificiell intelligens.

Det lilla föder det stora. Vi vuxna ska bara ställa de rätta frågorna.

Senaste artiklar