”Ni vet ju att folk lätt blir osynliga om man skrämmer dem tillräckligt ofta, sa Tooticki och åt upp en äggsvamp som liknade en liten trevlig snöboll. Nåja. Den här Ninni blev skrämd på fel sätt av en tant som hade tagit hand om henne utan att tycka om ungen. Jag träffade tanten och hon var hemsk. Inte arg, förstår ni, sånt kan man begripa. Hon var bara iskall och ironisk…”
Jag undrar hur många mer eller mindre osynliga elever du har träffat på genom åren? Hon eller han som för det mesta satt tyst och osynlig i klassen. En rätt enkel elev att ha att göra med kanske, hen störde ju inte undervisningen på något sätt. Lyssnade förmodligen uppmärksamt. Hängde med i lekar ibland, men i utkanten av kretsen. Kanske inte helt utanför, kanske inte mobbad, men ändå osynlig i det mesta. Skulle gärna ha varit någons bästa vän om någon någonsin hade sett hen.
Jag tror det är viktigt att se att det kan finnas många orsaker, många historier, bakom ett osynligt barn. Det finns flera ’Ninni’ som råkat illa ut och bleknat i kanterna allt mer. I psykologin talar vi om barn som allt mer ger upp av sig själva och utvecklar falska själv i sin jakt på acceptans från omgivningen. Men jag tror också det tysta kan ha andra orsaker. Vi har i skolan barn som är introverta – eftertänksamma, ödmjuka, försiktiga. Barn som behöver tid för att höras och komma fram. Som lätt överbelastas av intryck och vantrivs i för mycket stök och ljud. Ödmjukhet och eftertänksamhet är fina inre styrkor. Hur kunde vi lyfta dem och ge också de här barnen en röst och en plats? Vi vill alla bli sedda men kanske på olika sätt.
Så vad kan vi göra för att se och höra alla elevers röst i skolan? Inte bara de högljudda som kräver vår uppmärksamhet. Inte bara de utåtriktade som får Solstatyetter och Kamratstipendier och väljs in i Elevråd för att de platsar högt upp i de sociala hierarkierna och får många röster i elevdemokratin.
Jag vill slå ett slag för alla osynliga, osedda som inte får så många röster. Hur kan du som lärare lyfta just dem den här skolavslutningen? Hur kan just du se ett osynligt barn?
”Och vad gjorde du med tanten, frågade My med ögonen på skaft. Du klådde väl opp henne? Det lönar sig inte med såna som är ironiska, sa Tooticki. Jag tog Ninni med mig hem. Och nu har jag tagit hit ungen för att ni ska göra henne synlig igen”.
