– Vi vill behålla konkurrenskraftiga villkor inom den privata undervisningssektorn. Det är en viktig del av utbildningsfältet i Finland. Man är på jakt efter en lönelösning som tillgodoser den privata undervisningssektorns behov, säger Jens Mattfolk, ombudsman vid FSL.
Tjänstekollektivavtalet för den privata undervisningssektorn löpte ut i slutet av mars men parterna, dvs lärarfacket OAJ och arbetsgivarorganisationen Bildningsbranschen rf., har inte lyckats enas om villkoren för ett nytt avtal.
Löneutvecklingen släpar efter
Det kanske största tvistefröet är nivån på löneförhöjningarna. Den privata undervisningssektorn håller lönemässigt på att tappa mark jämfört med den kommunala sidan. Om OAJ hade godkänt det medlingsbud som riksförlikningsman Anu Sajavaara presenterade i april hade det inneburit att åren 2022-2024 skulle den privata sidan ha fått löneförhöjningar som varit 2,73 procent lägre än inom kommunsektorn. Och ser man till det femåriga löneutvecklingsprogrammet som man förhandlade sig till inom det kommunala växer gapet ytterligare. I det förkastade medlingsbudet följdes den allmänna linjen.
Enligt en kartläggning som OAJ har låtit göra uppger omkring 40 procent av lärarna inom den privata undervisningssektorn att de överväger att flytta över till den kommunala sidan om man inte når en tillfredsställande lönelösning.
– Vi vill inte se en utveckling där man ser en flykt inom branschen och att de privata utbildningsanordnarna får plocka upp den personal som blir kvar, säger Mattfolk.
– Spänningen ligger i exportmodellen. Bildningsbranschen har sagt att deras händer är bundna, de kan inte gå över den allmänna linjen. Och mellan raderna låter riksförlikningsmannen förstå det samma. Exportmodellen spökar redan trots att någon lagstiftning inte ens är klar ännu.
Varför håller Bildningsbranschen så hårt fast vid exportmodellen?
– Nog ser man att det är fråga om ett EK-förbund. Man kan anta att det delvis styrs uppifrån.
Regeringen, påhejad av EK, driver alltså en modell där exportindustrins löneförhöjningar i praktiken utgör ett tak för andra branscher. OAJ har hela tiden motsatt sig en exportmodell och i synnerhet att man lagstiftar om en sådan.
Tuffare tonläge inom det privata
Det har ofta varit svårt att hitta en gemensam linje med Bildningsbranschen och också i denna runda står parterna långt ifrån varandra.
– Det har kanske varit ett konstruktivare förhandlingsklimat inom det kommunala.
Läs också
Det är bara att gilla läget!
Om lärarfacket har tagit till något så ovanligt som strejkvapnet så har man också från arbetsgivarhåll vidtagit motåtgärder. Exempelvis har man instruerat sina medlemmar att avbryta uppbärandet av den fackliga medlemsavgiften. Vidare har Bildningsbranschen meddelat att fackanslutna inte längre har rätt att på avlönad arbetstid delta i fackförbundens beslutande organs möten. Enligt OAJ strider detta mot rätten att organisera sig fackligt och man har fört frågan till domstolsprövning.
Brokig skara
En extra krydda i arbetskonflikten är att de privata utbildningsanordnarna, också på finlandssvenskt håll, är en rätt brokig skara. Vissa har en stabil ekonomi medan andra brottas med stora ekonomiska svårigheter. De privata aktörerna får inte statsstöd i lika stor utsträckning som de kommunala, en fråga som regeringen visserligen ska korrigera.
– Arbetsgivarna tycker att man bör beakta att det finns arbetsgivare som har tomt i kassan. De hade gärna sett en lönelösning under den allmänna linjen, säger Mattfolk.
Det finns flera exempel på att man har lite tuffare, eller för arbetstagaren inte lika gynnsamma, avtalslösningar inom den privata sidan. Till exempel hur lön dras av under sommaren i samband med frånvaro: Inom det privata påverkas lönen från den första dagens frånvaro medan man inom det kommunala kan vara tjänstledig i 60 dagar innan det påverkar sommarlönen. Också undervisningsskyldigheten är en halv timme högre inom det privata.
– Våra medlemmar skulle gärna se att den halva timmen försvinner, det skulle vara en viktig konkurrensfaktor om den avtalsdetaljen jämnades ut inom den allmänbildande utbildningen.
Kommer vi att få se fler strejker i höst?
– Jag hoppas att vi inte behöver strejka, men det känns nog svårt just nu. Arbetsgivaren har inte visat några tecken på att komma emot, säger Jens Mattfolk.
Text och foto: Mattias Fagerholm
