Inga problem med att få i gång strejkmaskineriet

strejkdiskussion
Pernilla Lindström, Kent Ketomäki och Tomas Jaakkola diskuterade sina erfarenheter av vårens lärarstrejk. Foto: Mattias Fagerholm

Ordförandena för tre FSL-föreningar som berördes av vårens lärarstrejk samlades förra veckan för ett strejkbokslut på FSL:s kansli.

Pernilla Lindström, Vanda svenska lf, Kent Ketomäki, Helsingfors svenska lf och Tomas Jaakkola, Esbo-Grankulla lf diskuterade erfarenheter av strejken med tidningen Lärarens chefredaktör Mattias Fagerholm som moderator.

Det första som gick igenom Pernilla Lindströms huvud då hon förstod och insåg att det faktiskt kommer att bli en lärarstrejk var ”Hurra!”.

– Då kändes det för första gången att man sysslar med riktigt fackföreningsarbete. Visst har jag jobbat med viktiga saker i föreningens styrelse, men nu kunde vi få synlighet.

– Botten var nådd och det var dags att ryta till, säger Kent Ketomäki för sin del.

Också Jaakkola håller med.

– Det var bara att kavla upp ärmarna och börja jobba på riktigt.

Det strejkmaskineri som varit i bruk för 38 år sedan då lärarna senast strejkade gick inte att återanvända. Det fanns egentligen ingen som visste hur en slipsten skall dras då det blir strejk, noterar Tomas Jaakkola. I början dök det upp väldigt många frågor som inte hade svar.

– Man planerade mycket och planerade om då man fick svar på frågorna, säger Ketomäki.

Vilka var utmaningarna då ett nytt strejkmaskineri skulle fås i gång?

– Det var nog att få folk att förstå att det här är på riktigt, säger Jaakkola.

Många trodde att strejkhotet ändå kommer att blåsas av i sista stund.

Men då det stod klart att lärarna nu går i strejk var det inget problem att engagera dem, säger de här tre föreningsordförandena.

Vilka är de viktigaste erfarenheter ni tar med er från den här strejken, med tanke på framtidens eventuella strejker?

– Vi har en slimmad verksamhet och hade inte mycket tid men vi lärare fick till stånd häpnadsväckande mycket på kort tid med litet resurser, tycker Kent Ketomäki.

Medlemmarna i Esbo-Grankulla lärarförening var nöjda med informationsgången.

– Under strejkens gång var det nog ingen som svävade i ovisshet om vad som är på gång, säger Jaakkola.

I första hand var det skolombuden som aktiverade sig på ett förtjänstfullt sätt.

– Skolombudsnätverket fungerade mycket bra.

Vad kunde göras bättre? Både i föreningarna och på central nivå, på FSL:s kansli?

– Vi fick flest frågor om alla olika begrepp och terminologi som vanliga medlemmar inte känner till. Det fanns en lista men den var på finska på OAJ:s webbplats, berättar Jaakkola.

Pernilla Lindström efterlyser klartext om budskapet som medlemmarna kan gå ut med.

– Vad strejkar vi för, vad skall vi säga till andra och vad skall vi lägga ut på våra sociala medier?

Nu fanns nog ett budskap, tycker Pernilla men det kanske var litet luddigt enligt Tomas Jaakkola.

– Det var litet otydligt vad vi strejkar för. OAJ valde att inte gå ut med direkta mål och det saknade många medlemmar, säger han.

– Det fanns de som inte ville strejka för högre lön, men nog på grund av arbetsbelastningen.

Kent Ketomäki upplever att de som strejkade för högre lön ville veta vilken procentsats de i så fall strejkar för, och de andra ville veta vilka konkreta åtgärder för att bekämpa arbetsbelastningen som krävs.

Är ni tillfreds med det avtal man fick till stånd tack vare strejken?

Jaakkola uttrycker en viss skepticism.

– Fick vi det vi ville sist och slutligen? Jag tror inte det, jag tror att vi kommer att vara ganska missnöjda i slutet av den här avtalsperioden. Vi fick ett så bra avtal ekonomiskt som vi kunde få, men jag tror inte att arbetsbelastningen påverkades av vår strejk.

Tom Ahlfors