”De flesta lyckas med det mesta”

Åsa Jungarå
Åsa Jungarå är koordinerande handledare i Granhultsskolan i Grankulla, en av Helsingfors universitets partnerskolor för lärarutbildningen.

Åsa Jungarå, till vardags klasslärare för en åk 5 vid Granhultsskolan i Grankulla, koordinerar praktiken för de lärarstuderande från Helsingfors universitet som gör sin praktik vid partnerskolorna i Grankulla, vid både låg- och högstadium. Åsa är också själv handledande lärare.
De studerande som gör ämnespraktik är färre än klasslärarstuderandena, men tanken är nog att de ändå skall ha varsin koordinerande lärare från och med nästa.

I Granhultsskolan sköts studerandehandledningen av sex klasslärare och två ämneslärare – i musik och slöjd – som alla har fått sin handledarutbildning. HU började erbjuda handledning redan då systemet med partnerskolor startade 2016. Numera sker den fortbildningen via samma kanaler som fortbildar handledande lärare i övningsskolorna.

Universitetet tar in 40 klasslärarstuderande per läsår. Hur många tar Granhultsskolan emot under praktikperioderna?

-Det här läsåret har vi haft sex studerande på hösten och lika många nu på vårterminen. Studerandenas avslutande praktik i slutet av studietiden under det fjärde studieåret sker på hösten och de studerande som är här nu gör sin första praktik under sitt andra studieår, berättar Åsa Jungarå.

Den skola man gör sin första praktik i skall man inte återvända till för den avslutande praktiken.

-De studerande skall inte heller göra sin praktik i den skola de själva gått i. Ibland kan forna elever ändå av praktiska skäl göra så. Men tanken är nog att de studerande skall uppleva olika skolor och kunna iaktta skillnader.

-De studerande har olika erfarenheter av att jobba i en skola. Det finns de som aldrig vikarierat och så finns det vuxenstuderande som jobbat flera år som obehöriga lärare och håller på med en behörighetsgivande utbildning.

Hur känns det att ta emot studerande på deras första praktik som varar i sju veckor?

-Det är trevligt att ta emot dem. Sju veckor är dock en lång tid, i synnerhet under den avslutande praktiken har de studerande många timmar. Tiden är lång också för eleverna.

Får Åsa betyder att hon ger dem förtroendet att undervisa de elever hon annars själv skulle undervisa.

-Eleverna har ju rätt att få god undervisning och få lära sig också under praktikperioden.

Å andra sidan är praktiken tillräckligt lång för att de studerande skall lära sig och få en inblick i hur lärarens vardag ser ut. Utvecklingen under sju veckor är enorm.

-Jag har märkt att eleverna i början vänder sig till mig för att till exempel få hjälp med något, men under praktikperiodens gång allt mera vänder till de studerande.

-Under min studietid var vi flera studerande på en gång i klassrummen under praktikperioderna. Nu jobbar de vanligtvis parvis och håller lektioner tillsammans, vilket är väldigt bra.

-De som inleder sin praktik börjar med att ha lektioner tillsammans och därefter individuella lektioner för att sedan avsluta med både och. Då lär de sig samarbeta och att vara lyhörda i situationer och kan stöda varandra.

I princip jobbar varje studerande i en och samma klass och deltar under hela skoldagen, också genom att följa med lektioner.

Intressen och önskemål

En av Åsas viktiga uppgifter är att hon skall vara förberedd då de studerande kommer för sin praktik.

-Vi brukar börja med att diskutera deras egna intressen och önskemål och vad som känns tryggt och bra att börja med. Vi diskuterar också kring formativ bedömning och hur man bygger upp en lektion och hur man kollar att eleverna har lärt sig. Det handlar om att omsätta teori i praktiken.

De handledande lärarna får betalt för nio timmar handledning per studerande under dessa sju veckor. Antalet timmar är för litet och handledningen är självfallet kontinuerlig, säger Åsa, som handleder två studerande och alltså får betalt för 18 timmar handledning.

-Lärarna som handleder vill gärna ha två studerande. Dels för arvodets skull, dels för att de studerande jobbar bra tillsammans, vilket har ett stort mervärde. I lärarjobbet lär man sig ständigt av andra och snappar upp saker här och där.

Att ha studerande i klassen kan medföra ett kunskapslyft för eleverna, berättar Åsa.

-Då har jag ju mera tid för enskildas elever, vi är ju ändå här för elevernas skull. Jag multitaskar i klassen och följer med vad de studerande gör men sitter nog nästan alltid själv med någon elev samtidigt.

När lektionen efteråt skall analyseras brukar Åsa till en början utgå från vad den studerande reflekterar över. Då någon studerande haft en jobbig dag kan Åsa ta fasta på det positiva och det som bär lärargärningen vidare.

-Under en sin karriär har en lärare massor av mycket bra lektioner och en hel del medelgoda, men också några som inte är så bra. Det är så för oss alla. Man lär sig hela tiden.

Hur gör du då du upplever att din uppgift är att påtala något negativt i den studerandes undervisning?

-Jag försöker skapa en trygg stämning och tror att det är positiva saker som bär vidare. Den studerande skall uppleva att det allra mesta har gått bra, vilket det också brukar göra. De flesta lyckas med det mesta.

-Brister i de rent didaktiska sakerna är lättare att påtala. Då kan jag säga ”du märkte kanske att det blev stökigt i klassen du då gjorde så. Kunde du ha gjort på ett annat sätt?”.

Personliga tillkortakommanden är besvärligare att handskas med.

Just nu upplever Åsa ett dilemma då det gäller de studerandes språk.

-Språket är personligt för var och en, men jag upplever att vi lärare bör värna om det finlandssvenska språket med allt vad det innebär av korrekt bruk av prepositioner och verbformer.

Många studerande är starkt tvåspråkiga vilket kan medföra problem med just prepositioner.

-Över lag tycker jag att vårt finlandssvenska språk utarmas. Man finner många språkfel då man lyssnar på radio eller läser tidningar.

Kan du under en praktikperiod dra slutsatsen att en studerande inte är lämplig som lärare?

-Nog kan man ju se det, men det är inte min uppgift att påtala det, säger Åsa.

När man jobbar på lågstadiet är pedagogik och didaktik i och för sig viktiga element, men läraren bör inneha en enorm social kompetens. Läraren samarbetar inte bara med kolleger och elever, utan också med elevernas föräldrar, olika instanser och myndigheter.

-Förutom detta bör man vara vidsynt, vilket inte alltid är lätt då man är ung och saknar livserfarenhet. Inte är jag samma människa idag som då jag började jobba som 24 år gammal.

Text och foto: Tom Ahlfors