Är du nöjd med din lön?

Planerar du byte av bransch? Den frågans ställdes i FSL:s medlemsundersökning i slutet av fjolåret. Av medlemmarna svarade 55 procent nekande på frågan, 39 procent svarade kanske och 6 procent uppgav att de planerar ett branschbyte. Om man jämför med medlemsundersökningen år 2021 kan man notera att intresset för att jobba med något annat har minskat. År 2021 svarade bara 29 procent nekande på samma fråga. Helt jämförbara är dock inte svaren eftersom svarsalternativet ”kanske” saknades 2021.

I Åbo Akademis analys av medlemsundersökningen slås det fast att inom åldersgruppen 36–45 år finns den största öppenhet för ett branschbyte. Män ser i större utsträckning än kvinnor ut att kunna tänka sig att sadla om.

Det finns inget entydigt svar till varför lärarna tenderar att för tillfället vara skolvärlden trognare. En sannolik orsak är ändå att lärarkåren i coronans kölvatten år 2021 var rätt utarbetad och därför sneglade många på andra alternativ. Att branschbytartankarna har mattats av kan också bero på det krassa sysselsättningsläget. Lärarjobbet framstår nu som ett ganska tryggt alternativ.

Av respondenterna uppgav alltså 6 procent att de planerar att byta bransch. I enkäten fanns öppna svarsalternativ som ger en närmare beskrivning över varför lärarna vill hoppa av läraryrket:

”Arbetet är sådant att man inte kan ta lunchpaus, kaffepaus eller ens toapaus som på många andra arbetsplatser.”

”Jag har mer att ge men bromsas av resursbrist.”

”Jag är mera polis, krisvårdare och paragrafryttare än lärare.”

”Älskar arbetsuppgifterna och läraryrket i sig, men elevkulturen tär sönder mig och stunderna när man lyckas och känner att det är givande blir allt färre.”

Av de som uppger att de planerar ett branschbyte är det två orsaker som huvudsakligen framträder: Arbetsbelastningen är för stor och lönen är för låg.

Arbetsvälbefinnandet

När det kommer till välmående kan man ändå skönja en viss ljusning. I enkäten uppgav 14 procent att deras arbetsvälbefinnande är mycket bra. År 2021 var motsvarande siffra endast 6 procent.

Samtidigt uppger hela 58 procent att deras arbetsmängd har ökat de senaste 5 åren. År 2021 uppgav 68 procent att arbetsbördan hade ökat. ÅA:s analys visar att respondenter med en längre yrkeserfarenhet är mer benägna att uppge att deras arbetsmängd har ökat. Kvinnor svarade i större utsträckning än män att arbetsbördan har ökat.

Dokumentation och möten är två områden där lärarkåren anser att arbetet sväller ut.

”Det känns som att listan av klasslärarens arbetsuppgifter växer oändligt.”

”Ett problem är också intensiteten. Jag fixar inte dessa dagar med 6,5h utan paus.”

”Har varit tvungen att gå ner i arbetstid för att orka.”

”Jag utbildade mig till klasslärare för att få undervisa. Nu känns det som att undervisningsbiten är den minsta kakbiten i hela arbetsmängden.”

Lönen

Lönen då? En konkurrenskraftig lön är helt centralt med tanke på att hålla kvar lärarna i skolvärlden. I FSL:s medlemsenkät uttrycks ett missnöje med lönen. Över hälften av respondenterna (57 procent) uppgav att de inte är nöjda med sin lön. Samtidigt har ändå de som är tillfreds ökat en smula. År 2021 uppgav 37 procent att de är nöjda med sin lön jämfört med 43 procent år 2025.

Att något fler är tillfreds med sin lön kan förklaras med att de två senaste avtalsrörelserna varit rätt gynnsamma för lärarkåren. I avtalsrörelsen 2022 förhandlades exempelvis ett löneutvecklingsprogram fram. I oktober 2025 betalades en allmän löneförhöjning på 2,5 procent vilket är den tredje största allmänna förhöjningen på 2000-talet. Ändå anser många att lönen släpar efter.

”Får inte lön enligt den arbetsbelastning jobbet har.”

”Arbetsmängden ökar men lönen består!”

Läs också

Ett avtal som värnar om köpkraften

Om man tittar närmare på hur olika lärargrupper ser på sin lön kan man konstatera att missnöjet är störst bland lärarna inom småbarnspedagogik. Där är 75 procent av respondenterna missnöjda med sin lön. 66 procent av klasslärarna är inte nöjda med sin lön.

Mest nöjda med sin lön är studiehandledarna (68 procent) samt rektorerna (59 procent).

Några större regionala skillnader finns inte. I Nyland är lärarna aningen mer missnöjda med sin lön än i Österbotten. En rimlig förklaring är de höga levnadskostnaderna i huvudstadsregionen.