Den bensin jag tankar i min bil kostar i skrivande stund omkring 1,84 euro per liter i min hemstad. Vid en kort granskning visar sig priset vara detsamma i stora delar av landet. För ett år sedan kostade samma bensin ungefär 1,45 euro per liter. Prisökningen har under ett år alltså varit drygt 25 procent.
I min närbutik säljs bröd av olika slag. Billigt ”rågbröd” med stora mängder vetemjöl kan man få billigt, likaså knäckebröd. Gott bröd för 4 euro per kg. En nyhet är de exklusiva brödsorterna där det bakats in nötter, bitar av torkade frukter och bär och annat smått och gott i limporna. Ett sådant bröd kan nuförtiden kosta bortåt 11 euro per kg. En limpa kan alltså kosta över fem euro, trots att ingredienserna i stort sett är desamma i alla bröd. Mjöl, jäst och vatten.
En lägenhet på 50–60 kvadratmeter i Helsingfors, som inte alls ligger i de mest fashionabla kvarteren i absoluta centrum, kan ha en månadshyra på 1500 euro. En lägenhet som till sin storlek är lämplig för en liten familj med två vuxna och ett litet barn. Lägenheten kan inte heller anses vara överdimensionerad för en person.
Den vars nettoinkomst är omkring 2000 euro och som valt att arbeta och bo i Helsingfors kan alltså bli av med 75 procent av sin nettoinkomst i hyreskostnader. Summan som återstår är 500 euro. Om personen har en egen bil till sitt förfogande och tankar bara en tank på drygt 50 liter per månad försvinner ca 100 euro. Summan som återstår är 400 euro.
Det betyder att personen har knappt 15 euro per dag till sitt förfogande.
Ett bröd med nötter och torkad frukt slukar då en tredjedel av dagens kassa. Litet mjölk och rentav sovel på brödet och vips är pengarna slut.
Under det senaste året har också priset för byggnadsmaterial stigit kraftigt. Den som permitterats eller blivit uppsagd till exempel på grund av coronapandemin och tänkt sig att själv utföra en nödvändig reparation hemma har – som det heter – fått tji.
Vi är alla emellertid värda en guldkant då och då, oberoende av vad vi förtjänar.
Om löneförhöjningen efter denna avtalsrunda kommer att landa på 4,7 procent fördelat på ca 2,5 år (såsom det nyligen slutna företagsspecifika avtalet mellan Stora Enso och Pappersförbundet) och inflationen är drygt 2 procent per år märker vi att guldkanten lät utebli också i fortsättningen för låginkomsttagarna.
Detta tankeexperiment kan självfallet kritiseras för dels svagheter i det matematiska utförandet, dels för orimliga antaganden om konsumtion och kostnader. Dock hävdar jag att omständigheterna som beskrivs ovan är vardag för många människor, också inom utbildningssektorn; en ständig kamp för att få pengarna att räcka till.
Upp till kamp för högre löner och goda levnadsvillkor!
