Veckoslutet innan jobbet skulle börja upplevde Ville mera spänning än nervositet, berättar han där vi sitter i hans klassrum för 4D med nitton elever.
– Jag upplevde mera en känsla av lättnad; äntligen får jag börja jobba, nu börjar äventyret!
Skolan började i mitten av augusti. Eleverna hade varit borta länge, sedan mars, också om skolan återupptog närundervisningen ett par veckor i maj.
– Eleverna var nog taggade och såg fram emot att börja med vanlig skolgång igen och få träffa sina kompisar.
– Jag träffade mina blivande elever en kort stund på våren och nu är det roligt att få ansikten på sina elever och lära känna dem. Man lära känna eleverna i den egna klassen ganska bra rätt fort. Och kan se vilka som jobbar bra ihop och vem som behöver mera stöd.
Är det här något som lärarutbildningen ger en grund för?
– Till en viss del, men mest är det ju erfarenheten av det man gjort tidigare. Jag har vikarierat en hel del vid sidan av studierna. Det finns nog mycket praktik under lärarutbildningen också men det är ändå en ganska liten del av allt.
Mentor och årskursteam
De två första veckorna planerade Ville sin undervisning och kollade vilka läroböcker eleverna skulle använda. Ensam behövde han inte vara, alla nya lärare i Winellska skolan har tilldelats en mentor. Det finns också en handbok för skolan som tar upp vad var och en bör känna till gällande praktiska saker.
– I boken finns information från fostrande samtal till hur e-posten fungerar.
I skolan fungerar också årskursteam som är ett stort stöd, upplever Ville Arponen.
– Det stödet är mera konkret och kan handla om hur undervisningen planeras. Denna samplanering sker en gång i veckan, men också på rasterna kan vi diskutera enskilda frågor.
Mentorn i skolan hjälper med de praktiska frågorna och i årskursteamet ligger fokus för det mesta på att planera undervisningen.
De mera djupsinniga känslomässiga funderingarna som lärarjobbet kan ge upphov till kräver måhända ett annat slag av mentorskap.Det finns ett mentorskapsprogram som Kohur (Komepetensutveckling inom huvudstadsregionens svenska utbildningsväsen) ordnar. Det skulle jag vilja ta del av.
– Trots kollegerna är man rätt ensam i det här jobbet. Det vore bra att få diskutera erfarenheter och få veta att man inte är ensam om bekymmer.
Hur detta mentorskap ter sig under rådande coronasituation är tills vidare oklart.
Saknar det fackliga studielivet
En kollega knackar på dörren och ger en mobiltelefon till Ville, den så kallade årskurstelefonen.
– Vi har en arbetstelefon per årskurs, vi är fyra lärare som delar på den. Idag har jag lovat sköta den.
Ville Arponen må vara nyutexaminerad pedagogie magister, men hans fackliga erfarenhet är ändå diger. Han var en av de tre första studerande som fick en ordinarie plats i FSL:s fullmäktige. Som färdigt utbildad sitter han dock inte längre på en av studerandeföreningen FSLF:s fullmäktigeplatser, utan en suppleant tar hans plats. Själv har Ville bytt förening och är nu inskriven i Kyrkslätts svenska lärarförening.
– Jag kommer att sakna det fackligt studiesociala som FSLF har satsat stort på de senaste åren! Jag hoppas att det arbete vi gjort kommer att synas i medlemsstatistiken och engagemanget.
Inom facket har det pratats mycket om vikten av att kunna begränsa sitt arbete, precis så som Ville gör. Det är lätt hänt att jobbet slukar en stor del av dygnet annars.
Han ger exempelvis inte ut sitt privata telefonnummer till sina elevers vårdnadshavare.
– Jag vill inte ta med mig jobbet hem. Jag vet att det är svårt att sätta gränser för sitt jobbande, men jag försöker att göra så.
Wilma-appen har Ville inte ens laddat ner i sin privata telefon.
– Jag vill inte se notifikationerna då meddelanden kommer. Jag vet av erfarenhet att jag annars öppnar alla meddelanden som kommer.
Frånvaroanmälningar och dylikt ser Ville i Wilma eller som meddelande i telefonen då han kommer på jobb på morgonen.
– Och är någon borta utan att något meddelande kommit måste jag sedan ta kontakt med hemmet.
Viktig föräldrakontakt
Kontakten till elevernas föräldrar är inget som tas upp i utbildningen i någon större utsträckning och många nya lärare upplever den som besvärlig.
Hur känner du inför föräldramöten?
– Det är litet nervöst. Å andra sidan vet jag hur viktig föräldrakontakten är. Om samarbetet fungerar löper informationen mellan skola och hem bättre.
Ville Arponen skrev faktiskt sin pro gradu-avhandling om vårdnadshavarnas delaktighet i barnets lärande.-
Jag fick en djupare insyn i vårdnadshavarnas perspektiv på skolan och skolgången.
Nu har terminen precis inletts efter en tung coronavår och den andra vågen av viruset knackar på dörren. I Winellska skolan har man förberett eleverna på en eventuell distansperiod.
– Den värsta situationen skulle vara att skolan stänger nu då jag bara bekantat mig med mina elever en kort tid. Det är svårt att på distans undervisa elever som man inte känner, säger Ville Arponen.
Text och foto: Tom Ahlfors
Läs också intervjun med FSL:s förbundssekreterare Jan-Mikael Wikström om hur mentorskapet kunde struktureras för nyanställda