En åldrande befolkning och en sjunkande nativitet har på senare tid gjort att frågan om utökad arbetskraftsinvandring till Finland har aktualiserats. Också om invandringen till Finland är måttlig har den sakta men säkert ökat de senaste årtiondena.
Sett ur ett finlandssvenskt minoritetsperspektiv är det av vikt att en del av integrationen även sker på svenska. Barn med invandrarbakgrund kan komma att utgöra ett välkommet tillskott i svenska skolor med sviktande elevunderlag. Det är en av orsakerna till att FSL har tittat lite närmare på hur den finlandssvenska integrationsstigen fungerar.
– Det finns en del outnyttjad potential inom det finlandssvenska utbildningsfältet som kunde utnyttjas för integration på svenska. Att vi öppnar upp för mer diskussion i den här frågan är viktigt för svenskas ställning och det finlandssvenska samhällets livskraft och också för tillgången på svenskspråkig skola och utbildning, säger FSL:s ordförande Inger Damlin.
Den svenska integrationen skall vara likställd den finska och rent juridiskt skall en invandrare kunna välja att integreras, eller inkluderas, på svenska eller finska. Verkligheten ser dock annorlunda ut, konstaterar Max Willamo i sin kartläggning.
I praktiken är den svenska integrationen begränsad till de tvåspråkiga kommunerna. Men inte heller där finns alltid integrationstjänster på svenska. I exempelvis Helsingfors började man inkludera invandrare på svenska så sent som 2012.
– Fokus ligger på sysselsättningen och man vill snabbt få ut invandrarna på arbetsmarknaden. Därför ligger det kanske i myndigheternas intresse att föra fram finskan, säger Max Willamo.
– Men den svenska stigen är en språklig rättighet. Också om finskspråkiga kommuner inte erbjuder integrering på svenska tycker jag att man borde kunna hänvisa dem till ett ställe där det är möjligt.
Många invandrare skulle nämligen gärna integreras på svenska. Willamo hänvisar till en enkätundersökning bland invandrare som ger vid handen att 27 procent av respondenterna skulle ha valt svenska som integrationsspråk om de hade blivit erbjudna det.
– Det finns ett intresse från invandrarnas sida, men det intresset möter man inte, konstaterar Willamo.
Kartläggningen ger också en fingervisning om att resurserna till kommunerna och arbets- och näringsbyråerna är bristfälliga. Den nationella trenden de senaste åren har varit att medlen för att finansiera integration minskar. De minskade statliga resurserna innebär att den svenska integrationsstigen riskerar att bli underfinansierad och i högre grad bli beroende av tredje sektorn.
– Det är svårare att skapa något långsiktigt med projektfinansiering, säger Willamo.
FSL betonar att tillräcklig kännedom om integrationsprocessen och utbildningen av invandrare blir allt viktigare i takt med att kommunernas ansvar för sysselsättningstjänsterna ökas.
– Det finns flera tomma fläckar på den finlandssvenska kartan där den ökade invandringen kommer att ställa nya krav på utbildningssektorn. Inom vårt förbund är vi väldigt måna om att kommunerna ligger steget före och förutser kompetensbehovet och resursåtgången. Vi tror också att det behövs ett bredare samarbete kring en strukturerad och kontinuerlig integration på svenska i Finland, säger Inger Damlin.
Läs också:
Pjelax skola i Närpes: Nästan varannan elev har utländsk bakgrund
Ledarkommentar: Öppna dörren till den svenska skolan
