Över hälften av de finlandssvenska lärarna och rektorerna upplever att resurserna för elevhälsovården har försämrats sedan social- och hälsovårdsreformen 2023. Sämst upplever man läget i Västra och Östra Nyland där över 70 procent anser att resurserna har försämrats. Det här framkommer i en undersökning som Finlands svenska lärarförbund har genomfört bland sina medlemmar. Drygt 500 lärare och rektorer svarade på enkäten. Lärarna och rektorerna larmar framför allt om hur illa vården av elevernas psykiska ohälsa ordnas. Väntetiderna till kuratorerna och skolpsykologerna är allt för långa, upplever man. Så här kommenterar två lärare läget:
”Tillgången till psykiatriska stödtjänster är så gott som obefintlig. Läraren blir psykakutvårdare.”
“Skolan saknar detta läsår en psykolog. Inget sådant stöd ges eleven.”
Eleverna ska ha rätt till stödtjänster nära och i rätt tid. Att behöva vänta flera veckor på ett besök hos kuratorn eller skolpsykologen är inte acceptabelt, säger FSL:s förbundsordförande Inger Damlin.
– Att elevvårdspersonalen är både bekant och tillgänglig för eleverna sänker tröskeln att ta kontakt och små problem kan tas om hand innan de blir stora.
De flesta lärare undervisar varje vecka elever de upplever är i behov av stöd för och vård av olika former av psykisk ohälsa. Över 30 procent gör det dagligen, visar undersökningen.
Damlin konstaterar att läget är ohållbart. Samhället sviker eleverna och för undervisningspersonalen, som inte är utbildad i att sköta den här typen av problem, får det ohållbara läget konsekvenser i form av hög arbetsbelastning, etisk stress och en känsla av att inte räcka till.
Minska skolfrånvaron och höj lärresultaten
Över 60 procent av de som svarade på enkäten anser att tillgången och kvaliteten på social- och hälsovårdstjänsterna är mycket relevanta när det kommer till att höja lärresultaten. Lärarna och rektorerna ser en tydlig koppling mellan den försämrade psykiska hälsan bland barn och unga och den ökade skolfrånvaron.
Lärarna efterlyser mer flexibilitet i undervisningsgrupperna för att kunna tillgodose elevernas behov.
– Utbildningsanordnarna måste säkerställa att undervisningsgrupperna bildas så att elevernas behov kan beaktas tillräckligt bra. Vi behöver bättre förutsättningar för att kunna ta hänsyn och anpassa undervisningen, säger Damlin.
Sekretess och strukturer sätter käppar i hjulen för samarbetet
Närmare 80 procent av lärarna och rektorerna anser att bestämmelserna om sekretess påverkar möjligheterna att undervisa och fostra. I och med flytten av elevvårdspersonalen till välfärdsområdena har avståndet till undervisningspersonalen ökat, både rent fysiskt men också strukturellt. I en del kommuner finns till exempel inte stödtjänsterna kvar i skolan. Den ökade distansen syns också i kommunikationen.
– Vi behöver tydligare riktlinjer kring vilken information som får och bör delas mellan skolan och olika myndigheter. Överlag efterlyser vi mer samarbete och dialog mellan välfärdsområdet och skolan, mellan den undervisande personalen och den vårdande, säger Damlin.
Det förebyggande arbetet borde få mer resurser
Endast en av tio lärare och rektorer upplever att elevvården lyckas erbjuda tidigt stöd och arbeta förebyggande för en god hälsa. Damlin konstaterar att resursfördelningen är ojämn.
– Det mesta går åt till att släcka bränder och ta hand om problem på individnivå. Mer resurser och en vettigare fördelning behövs för att kunna jobba förebyggande.
Som exempel nämner hon de värdefulla insatser en kurator kan göra i en klass där det till exempel finns ett begynnande problem med mobbning.
– Genom rätt åtgärder i rätt tid kan man hindra att saken eskalerar. Att eleverna, vårdnadshavarna och lärarna blir bekanta med elevvårdspersonalen bygger också förtroende, vilket är jätteviktigt i skolgemenskapen och för de enskilda elevernas trygghet och välbefinnande.
