I många år har larmrapporter om att de ungas mående har försämrats avlöst varandra. En realitet som påverkar skolvardagen och för ofta ser lärare elever som behöver vård och hjälp – men inte får det.
– Det här är en fråga på flera plan. Det handlar om murar mellan olika sektorer som inte pratar med varandra. En skola kan vara ovetande om en elevs vårdbehov och frågan jag ställer mig är om de lagar vi har är till elevens bästa. Det behövs en ny nationell verksamhetsmodell, sade Inger Damlin, ordförande för Finlands svenska lärarförbund.
I måndags (20.2.2022) deltog hon i en paneldebatt kring ungas välmående som ordnades av Korsholms lärarförening i Kvevlax lärcenter. På plats var lärare, rektorer, politiker, tjänstemän och olika perspektiv på den komplexa frågan hur ungas illamående ska kunna lösas ventilerades.
Alla var överens om att nuvarande system inte fungerar.
– Elever som mår dåligt kan inte prestera om de inte får rätt vård. Det spelar ingen roll hur många expertgrupper som skolan har om eleven inte kommer vidare till nästa steg. Illamåendet är en vårdrelaterad fråga – inte en undervisningsfråga, sade Denice Vesterback, bildningschef för Korsholms kommun.
Långa väntetider
I dag är den i skolgemenskapen som känner oro för en elev skyldig att initiera en expertgrupp kring eleven. Den processen upptar redan en stor del av lärarnas och elevhälsans vardag. Väntan på den form av stöd eller vård barnet behöver kan därefter bli lång.
– Att vänta på rätt vård ökar illamåendet. Därför är det viktigt att vi får verktyg för att förbättra samarbetet med socialen och specialsjukvården, konstaterade Vesterback.
– Men jag vill också försvara vår skolhälsovård som gör ett bra jobb. Det är samarbetet med andra delar av vården som inte fungerar och det är viktigt att poängtera att det inte är bildningen som ska skapa de här funktionerna, fortsätter hon.
Antalet skolcoacher har ökat inom den grundläggande utbildningen. Alla i panelen, där också Anne Levonen, rektor för Yrkesakademin i Österbotten ingick, konstaterade att det är en bra sak.
– Även på andra stadiet har vi tillgång till skolcoacher och det har avlastat lärarna, sade Levonen.
Behövs ett nationellt grepp
Inger Damlin sade att skolcoacher skapar lägre trösklar mellan unga och vuxna behövs men konstaterade att alla kommuner inte har samma möjligheter att anställa en skolcoach.
– Det här måste greppas nationellt. Korsholm har satsat på det här men alla kommuner har inte resurser att göra det. Vi måste fundera bredare på vilka funktioner vi ska ha i våra skolor i framtiden, sade hon.
Något man kan påstå har hämmat utvecklingen av elevvården är reformen med välfärdsområden. Nu har exempelvis skolpsykologer och kuratorer flyttats över till välfärdsområdet från kommunerna.
– Jag hörde till de som inte ville göra den ändringen utan tycker att de ska vara kvar i kommunerna, men tyvärr förlorade vi den omröstningen, sade riksdagsledamot Mikko Ollikainen.
Han och tre andra politiker, som representerar både kommun och välfärdsområde, deltog i diskussionen. De nya välfärdsområdena håller nu på att hitta sin struktur.
– Vi är inte alls i mål ännu och vi har nu återremitterat den regionala planen för elevhälsan. Här behöver vi hjälp av alla för att få en bra plan, sade Joacim Sandbacka, styrelsemedlem i Österbottens välfärdsområde.
Samtliga politiker i panelen var medvetna om utmaningarna, inte minst bristen på svenskspråkiga skolpsykologer och barriärerna mellan olika vårdsektorer.
– Grundfinansieringen måste vara tillräcklig, konstaterade samtliga.
Måste agera här och nu
Damlin underströk att samarbete mellan skola och vård fungerar i dag utgående från de premisser som finns. För att få till stånd förändringar måste lagstiftningen ändras.
– Vi måste agera här och nu och till politikerna vill jag säga att vi måste bygga en rehabiliteringsform som pilotprojekt. Det finns ramar för det redan nu med JOPO – flexibel undervisningsform – där social- och ungdomsarbetare är en naturlig del i skolvardagen, sade hon.
– Ta modell av den och bygg vidare på en mellanform av vanlig skola och vård. Det här är ett gyllene tillfälle för de nya välfärdsområdena att fundera ut någonting nytt redan till hösten.
En annan fråga som lyftes fram i debatten var att grundskoleelever som mår dålig måste gå i skolan. Något system för sjukskrivning och möjligheter till rehabilitering finns inte.
– Vi måste som samhälle börja erkänna att det finns barn som inte är i skolskick. Men då uppstår frågan var de ska vara och det kan inte vara hemma i soffan. Här måste vi tänka helt nytt och få ett system, sade Kurt Torsell, som ansvarar för den svenska verksamheten på Utbildningsstyrelsen.
Han fick medhåll av Denice Vesterback.
– Jämför med en anställd som kan bli sjukskriven, får rehabilitering och en vårdplan och kan på sikt bli arbetsförmögen igen. Den här möjligheten har inte en elev i grundskolan. Trots att de är oförmögna att prestera i skolan och inte får den vård de förtjänar ska vi med alla medel hålla dem kvar i skolan.
Text och foto: Christoffer Thomasfolk
