”Det handlar om elevens rätt till stöd”

Melina Kolster
Specialklasserna borde inte utplånas helt och hållet, säger Melina Kolster, specialklasslärare vid Granhultsskolan.

Trestegsstödet har skapats för elevens rätt till stöd. Men det måste också finnas någon som ger stödet. Det säger Melina Kolster, specialklasslärare i Grankulla. Till syvende och sist är ett fungerade stödsystem en resursfråga.

Trestegsstödet och inkluderingen av elever med särskilda behov i den vanliga undervisningen har varit föremål för diskussion under hösten. Bland andra Helsingfors biträdande borgmästare Nasima Razmyar, med ansvar för stadens utbildningsfrågor, beskrev i en intervju för tidningen Helsingin Sanomat inklusionen som elefanten i klassrummet som ingen vill tala om. Det är kaos i många skolor, sade hon. Också i tidningen Lärarens spalter har misslyckad inklusion och ett knackigt trestegsstöd påtalats.

Riksdagens biträdande justitieombudsman Pasi Pölönen slog nyligen fast att lagstiftningen kring trestegsstödet är luddig och att Utbildningsstyrelsens anvisningar om elevens rätt till stöd har varit bristfälliga och direkt felaktiga.

Men det finns också kommuner där man har skapat fungerande system för elever i behov av extra stöd. I Grankulla har man en lång tradition av att integrera elever.

– Vi har alltid integrerat barn med många olika sorters behov och handikapp.

Det säger Melina Kolster som är specialklasslärare vid Granhultsskolan. Om man skall vara noga är hennes befattning specialklasslärare, men med den skillnaden att man inte har någon regelrätt specialklass vid skolan. Arbetsbilden varierar från år till år beroende på elevunderlaget.

– Jag har inte en bestående smågrupp, utan bildar grupper där det finns behov, förtydligar Melina. I år har vi en årskurs som är utmanande och där har vi bildat smågruppsundervisning i så gott som alla läsämnen.

Varför har ni inte en renodlad specialklass?

– Det är en tradition i Grankulla. Ideologin har varit att ge eleverna en möjlighet att ta del av en vanlig klass i mån av möjlighet.

– Alla elever som mår bra av att integreras och gå i vår skola har fått den möjligheten. Men vi har under årens lopp också haft elever, med till exempel gravare autism, där vår skola inte har varit det bästa alternativet. För de eleverna ansöker vi om plats i specialklasser i våra närliggande kommuner.

Hur funkar integreringen?

– Bra, det är härligt att se hur måna våra elever är om de som är integrerade. De är omtyckta och väl omhändertagna.

I Grankulla uppfylls med andra ord ganska långt ambitionen med trestegsstödet, dvs genom rätt stödform kan eleven långt vara en del av den vanliga klassen. Men på många håll i landet har det inte utfallit lika bra. Elever har inkluderats utan tillräckligt stöd, och även elever som skulle ha bättre förutsättningar i en specialklass. Specialklasserna och -skolorna har minskat i antal de senaste åren.

– Specialklasserna borde inte utplånas helt och hållet. Det finns barn som absolut skulle må bäst i en specialklass där hela omgivningen tillgodoser barnets behov. I en stor skola måste eleven till exempel hantera mängder av barn på skolgården och i matsalen. Den lilla oas som en 45 minuters lektion utgör räcker inte för alla, säger Melina.

Av Granhultsskolans ca 340 elever är omkring 40 inom ramen för det intensifierade stödet och tre elever är överförda till det särskilda stödet. Som specialklasslärare ger Melina både särskilt och intensifierat stöd.

– Eleverna inom det särskilda stödet hör till en specialklasslärare. Det är min huvudsyssla. En klasslärare ska inte behöva ansvara för undervisningen i de ämnen där är eleven är överförd till särskilt stöd.

Att en elev inom det särskilda stödet har rätt till specialundervisning av en specialklasslärare var något som biträdande JO också konstaterade. Det innebär att skolor med elever inom det särskilda stödet även borde ha en specialklasslärarresurs. Det är något som alla kommuner inte nödvändigtvis lever upp till.

– Trestegsstödet har skapats för elevens rätt till stöd. Men det måste också finnas någon som ger stödet. I vissa kommuner överför man inte elever till särskilt stöd fast det skulle finnas ett behov, för det finns ingen som tar hand om dem. Om det inte finns någon chans att förverkliga stödet så kan ju hela stödtrappans slopas.

Undervisningsminister Li Andersson vill reformera trestegsstödet under nästa regeringsperiod och hoppas att man skall avsätta 200 miljoner euro för ändamålet.  Om det blir en reform, och framför allt hur mycket man satsar på trestegsstödet är en fråga för följande regering. Samlingspartiet, som enligt opinionsmätningarna är en stark kandidat som följande statsministerparti, har i sin skuggbudget avsatt 35 miljoner för ändamålet.

– Det är tragiskt att det alltid ska handla om pengar. Men finns inte befattningar för specialklasslärare inom kommunerna eller tillräckligt med speciallärare så är det inte så stor skillnad hur stödtrappan ser ut, säger Melina Kolster.

Text och foto: Mattias Fagerholm