Jag har använt en stor del av min tid åt att sätta mig in i hur vår nya organisation som är mitt inne i en reformprocess, fungerar, vad den har för nya uppgifter och mål att uppfylla.
Förutom detta har jag satt som mål att under hösten och vårvintern besöka alla våra regioner. Jag har träffat och kommer att träffa utbildningsfolk ute på fältet för att diskutera vad som är aktuellt, vad som kräver åtgärder, vad vi borde ha för framtidsplaner – både kortsiktiga och långsiktiga.
Då jag hittills träffat folk är det olika saker som dykt upp i mina samtal. Det är frågor och funderingar kring kvaliteten på vår svenskpråkiga utbildning, frågor som gäller elevernas och studerandenas kunskaper i olika ämnen, barn och ungas mående, utbildningens tillgänglighet, för att nämna några.
Andra frågor som dyker upp är tillgången till personal, personalens ork och trivsel samt tillgången till de stödtjänster som utbildningen behöver.
Den kommunala ekonomin ser ut att göra ett bottenår i år, man förutspår att de flesta kommunerna kommer att göra ett negativt bokslut. Hur resurseringen kommer att se ut nästa år är just nu under arbete, men klart är att den offentliga ekonomin står inför stora ekonomiska utmaningar. Detta skapar också oro på fältet. En stor vilja till samarbete och att hålla samman det finlandssvenska fältet har jag också lyssnat in ute i kommunerna.
Det finns bara en riktning, de e framåt – de e dit vi ska!
Enligt regeringsprogrammet ska ”den svenskspråkiga utbildningens särdrag, utmaningar och utvecklingsbehov (från småbarnspedagogiken till högskoleutbildningen) utredas på ett övergripande sätt och ett långsiktigt åtgärdsprogram utarbetas i syfte att trygga jämlikheten.” Det här är en bra skrivning som vi bör ta vara på och tillsammans lägga grunden för sådana strukturer i Svenskfinland som håller sig så långt i framtiden som möjligt. Här bör vi klara av att tänka brett och modigt.
Som en styrka i Svenskfinland ser jag vår storlek, som är lagom. Vi är så få att vi kan samarbeta, men ändå så stora att vi med sunt bondförnuft, genom att jobba fiffigt och med god framförhållning kan lösa de utmaningar vi har.
Förutom vårt interna samarbete är det även nödvändigt att föra en ständig dialog med våra finskspråkiga kolleger och beslutsfattare för att upprätthålla en bred förståelse och stor kunskap om våra behov och särvillkor. Här har alla sin egen ambassadörsuppgift att sköta.
Som en pensionerad samkommundirektör sade: ”Det finns bara en riktning, o de e framåt – de e dit vi ska!”
Kurt Torsell är direktör för Utbildningsstyrelsens svenska enhet
