Jag föreläste häromveckan för tutorlärare från hela Svenskfinland. Ämnet för föreläsningen var den förändrade medieterrängen. En av deltagarna berättade att han nyligen hörde en rödkindad elev ivrigt referera till en ny hisnande teori om varför fartyget Estonia hade sjunkit. Läraren hade nyfiket lyssnat på teorin och sedan diskuterat källor och källkritik med eleven.
En annan tutorlärare frågade: Hur kan vi lärare – med alla nya mindre digitala mediekällor – veta vilka “småmedier” som är trovärdiga och vilka som enbart sprider lögner? Frågan är både befogad och svårbesvarad.
Det vi vet är att ålder korrelerar med antalet internationella mediekällor. Ju yngre finländare desto större är sannolikheten att hen konsumerar globala digitala medier.
Det vi också vet är att den primära nyhetskällan korrelerar med ålder. Bland finländare under 35 år har kategorin “sociala medier och bloggar” som primär nyhetskälla vuxit kraftigt under de senaste åren. Ännu år 2014 var det enbart två procent av yngre finländare som uppgav att sociala medier och bloggar var deras primära nyhetskälla. År 2019 var den siffran uppe i 23 procent.
Finländarna är internationellt kända för att lita på de traditionella inhemska kvalitetsmedierna. När vi söker nyheter digitalt går vi ofta direkt till de traditionella mediernas webbplatser. Men bland finländare under 24 år är det lika vanligt att vägen fram till nyheterna går via sociala medier.
Den snabbt växlande medieterrängen blir ännu snårigare nu när de stora sociala medieaktörerna delvis har tagit på sig publicisthatten och börjat flagga för innehåll som inte är trovärdigt. Problemet är självfallet att de stora jättarna inte har någon möjlighet alls att hålla koll på de mindre aktörernas inlägg. Till exempel Facebook har över 2 miljarder aktiva användare. Avsaknaden av en flagga betyder med andra ord inte per automatik att en uppgift är sann.
Frågeställningen blir ännu mera komplicerad när man adderar att traditionella medier i dag ofta använder sociala medier och bloggar som källor för sina “riktiga nyheter”. Om ett mediebolag hittar en nyhet i ett inlägg – och självfallet kollar upp den – så uppges bloggen eller det sociala mediet som källa.
Det här leder till ett korsdrag där en ovan mediekonsument lätt blir förvirrad. Det växande antalet digitala publicister leder också till att de här små aktörerna ibland kan vara först med riktigt stora nyheter. Så potentiellt kunde eleven med den nya teorin om Estonia ha ramlat över ett scoop. Men som lärare kan man i dylika situationer inte göra annat än det tutorläraren gjorde. Lyssna, ställ frågor om källan, diskutera vikten av källkritik och be eleven följa med om de stora medieaktörerna också uppmärksammar nyheten.
