Våldet i vårt samhälle ökar och det är inte alls ovanligt att brotten begås av ungdomar i skolor, på skolområden eller under skolresor. Det är slag och sparkar och till och med vapen inblandade. Händelserna föregås ofta av trakasserier eller mobbning på de sociala mediearenorna.
Det är nu vi måste våga agera för att bromsa utvecklingen. Regeringen ser det tilltagande våldet i skolorna och vill därför stärka lärares och rektorers möjligheter att ingripa i händelser som stör undervisningen. Fram till utgången av 2023 kommer regeringen att göra upp ett gediget åtgärdsprogram med syfte att stävja ungdomsbrottsligheten i landet. FSL välkomnar regeringens initiativ, men ser att det finns mycket att göra i ett tidigare skede, innan saker och ting har eskalerat.
Med hanterbara grupper och utökad samundervisning finns det bättre möjligheter att se alla elever och studerande och reda ut fler incidenter genast efter då de inträffat. Först när vi har ett fungerande stödsystem kan vi ge jämlika förutsättningar för lärande och skolgång.
Många barn och unga mår dåligt idag och därför behöver vi tillräckligt med till exempel kuratorer och psykologer. När en elev relegeras på grund av fysiskt eller psykiskt våld kunde det vara ändamålsenligt med en plan för återgång och säkerställande av en trygg skolmiljö. Rimligtvis borde också den avstängda eleven få elevvårdsstöd, i de allra flesta fall är det omständigheter som leder till ett visst beteende, ingen är av naturen ond.
Ett fungerande, sektorövergripande arbete kännetecknas av tidig registrering, väldefinierade ansvarsområden och stor samarbetsvilja. Representanter från alla sektorer bör delta i behandling, uppföljning och förebyggande arbete kring till exempel mobbning, trakasserier och skolfrånvaro. Att informationsutbytet fortfarande haltar innebär ett obegripligt slöseri av resurser som skapar frustration för alla parter. Den ena handen vet inte alltid vad den andra gör och elever riskerar att falla mellan stolarna.
Vem som ska ta den ledande rollen för att få välfärdsområdena och kommunerna att lösa ekvationen är fortfarande oklart. Tills vidare är det skolan som fått axla mycket ansvar och det är inte hållbart. Obehandlat psykiskt illamående som eskalerar kan lätt kantra i droger, våld eller andra destruktiva gärningar. Vår hälsning till beslutsfattarna är att fokusera på de bakomliggande orsakerna till våldet och satsa på det förebyggande arbetet.
