Vårt förbunds livskraft ligger i att vi har medlemmar som verkligen vill att vi som förbund inte stampar på stället, utan att vi ständigt utvecklas för att göra vardagen bättre för våra medlemmar.
Aktiviteten innehåller en stark kraft, den innehåller påverkan. Det är viktigt att FSL står upp för lärare och rektorer. Det är även viktigt att debattera för att nå den stora allmänheten som alltid har lätt att komma med goda råd om vad skolan, rektorer eller lärare borde göra.
Sakkunniga och tjänstemän inom olika instanser och intresseorganisationer uttrycker ofta att lärarna och skolan borde sköta än det ena, än det andra. Man låter förstå att skolan inte gör tillräckligt. Det olyckliga är att dessa uttalanden ibland kan tolkas som en uppmaning från myndighetshåll, trots att det endast är en åsiktsyttring eller en egen tolkning av lagen.
För oss som jobbar med lärare och rektorer känns debatten beklämmande. Det verkar vara självklart för dem som för fram åsikter, att de som jobbar i skolan ska lösa alla problem. I debatten är det tydligen legitimt att antingen skapa helt nya uppgifter eller att förutsätta att det sätts mera tid på saker som redan sköts. Det här utan att man grundligt undersöker hur skolan jobbar med frågan och utan att man överhuvudtaget tar ställning till hur förslagen ska kunna verkställas då arbetsdagen redan nu är fylld till bredden. Det verkar också vara irrelevant att nya uppgifter bör ses som arbetstid och därmed också beaktas i lönen. En kostnadsneutral lösning, där man plockar bort någon arbetsuppgift då nya uppgifter läggs till, verkar inte heller vara något alternativ.
Vi inom FSL arbetar för att skolan ska ha en personal med ork och energi. Det handlar inte om att vi säger nej till allt, vilket en del vill påstå.
Vi inom FSL arbetar för att skolan ska ha en personal med ork och energi. Det handlar inte om att vi säger nej till allt, vilket en del vill påstå. Vi har kommit med otaliga förslag på hur lärarna och rektorerna ska ha möjligheter att sköta sina arbetsuppgifter på bästa möjliga sätt. Kan det vara så att förnuftiga förslag inte omfattas eftersom de kräver en fungerande finansiering?
Jag upplever att det inte är försvarbart att komma med utvecklingsförslag utan att först på vetenskaplig grund reda ut vad som verkligen behöver utvecklas eller att finansieringen är tryggad. Skolan har redan flera förpliktelser och vad dem beträffar görs redan ett gott arbete i våra skolor.
Min fråga lyder: Ska vi urholka tilliten till skolan genom konstant kritik och krav på utveckling? Skolan behöver en dialog mellan olika aktörer där vi på ett faktabaserat och realistiskt sett granskar hur vi kan förbättra skolan. Sedan gäller det att få de ekonomiska förutsättningarna för att genomföra planerna också.
