I den kartläggning som Finlands svenska lärarförbund har låtit göra bland sina medlemmar framgår att den avtalade samplaneringstiden inte räcker till. I samplaneringen ingår exempelvis utvecklingsarbete på skolan, lärarmöten av olika slag, elevvårdsarbete samt kontakt med vårdnadshavare. Inom den grundläggande utbildningen skall maximalt 120 timmar användas för ändamålet under ett läsår.
I FSL:s enkät uppger 39 procent av respondenterna att samplaneringstimmarna inte kommer att räcka till. Många lärare vittnar om att redan på vårvintern har timmarna gått åt. Trenden är ett mer utmanande elevunderlag och en växande mängd arbetsuppgifter utanför själva undervisningen vilket gör att samplaneringen äts upp i en rask takt.
Beklämmande är det faktum att överskridningen ofta bara leder till en axelryckning när det påtalas. Påföljden är att lärarna sköter en stor del av jobbet oavlönat. Man är lite som den barmhärtiga samariten, säger ämnesläraren Svante Karlsson på nyhetsplats i denna tidning. Givetvis ska man inte behöva jobba gratis, men det är svårt att klandra lärarna i sammanhanget. Att lyfta sina händer med månader kvar av terminen går inte praktiken.
Varje enskild lärare har visserligen också ett eget ansvar för att samplaneringstiden hålls på en rimlig nivå. Lite oroväckande är siffrorna som visar att 68 procent av lärarna inte följer upp sig samplaneringstid. För att kunna påvisa att tiden inte räcker till vore det bra att svart på vitt kunna visa hur den har använts. Samtidigt är det förståeligt att motivationen att bokföra sin arbetstid är låg om en överskridning inte resulterar i konkreta åtgärder.
Arbetsgivaren borde se till att de arbetsuppgifter som faller inom ramen för samplaneringen ryms inom de stipulerade timmarna.
Det huvudsakliga ansvaret för se till att samplaneringen hålls inom de stipulerade gränserna ska ändå inte ligga på lärarna. Det är framför allt en arbetsgivar- och arbetsledningsfråga. Om samplaneringstimmarna är förbrukade i februari inställer sig frågan om arbetet har planerats på ett ändamålsenligt sätt. Lärarjobbet är oändligt och arbetsuppgifterna tar aldrig slut på en skola. Då gäller det att prioritera det som är väsentligast. Att från arbetsgivarhåll rycka på axlarna då samplaneringstiden är förbrukad och låta lärarkåren jobba på oavlönat är direkt arrogant.
Arbetsgivaren borde se till att de arbetsuppgifter som faller inom ramen för samplaneringen ryms inom de stipulerade timmarna. Och om ramarna inte räcker till bör man ersätta det jobb som görs utöver maxgränsen. Lärare ska inte förutsättas jobba gratis. Behövs deras arbetstid utöver det avtalade är det också rimligt att man betalar för det. Tid är pengar, så enkelt är det.
