I samband med skolstarten blossade en debatt om skolshopping upp i Helsingfors. Bakgrunden var i korthet att staden ändrade på elevupptagningsområdet i östra Helsingfors vilket innebar att vissa elever hänvisades till en annan skola en tidigare. Det resulterade i irritation på föräldrahåll. Eftersom de aktuella stadsdelarna har en lägre socioekonomisk status och en rätt hög andel elever med invandrarbakgrund tog diskussionen omedelbart fart. Men debatten väcker också en större fråga: Hur stark är egentligen grunden för föreställningen att vissa skolor är bättre än andra?
Skolshopping kan beskrivas som att man försöker hitta en ”bättre” skola till sina barn än den närskola som erbjuds. Bättre inom citationstecken då en ”bra” skola kan vara synnerligen svår att definiera. Handlar det om goda läranderesultat, eller om en trevlig atmosfär i skolan? Eller kanske om ett rykte baserat på lösa antaganden och förutfattade meningar?
Ibland låter man förstå att Finlands nedåtgående Pisakurva beror på en växande skara invandrare, men det är alltså ett felaktigt antagande.
Ibland, så som i östra Helsingfors, ser man invandrartäta områden som ett problem och man väljer att i mån av möjlighet ducka för dem. Det stämmer att elever med invandrarbakgrund klarar sig sämre i skolan än majoritetsbefolkningen. Däremot har det visat sig att en stor andel elever med invandrarbakgrund inte i någon större utsträckning påverkar de övriga elevernas läranderesultat. Ibland låter man förstå att Finlands nedåtgående Pisakurva beror på en växande skara invandrare, men det är alltså ett felaktigt antagande. Det är elevernas socioekonomiska bakgrund som har avgörande betydelse, inte antalet invandrare i klassen.
Att eleverna med invandrarbakgrund halkar efter är visserligen oroväckande och här är regeringens utökade satsning på så kallad jämlikhetsfinansiering i utmanande områden välkommen. Också S2-undervisningen (finska eller svenska som andra språk) ska stärkas. Det är bra att åtgärder som motverkar differentiering mellan skolor och förebygger segregation vidtas.
Även om Finlands Pisakurva är föga smickrande när vi talar om läranderesultat så är vi fortfarande en toppnation beträffande skillnader mellan skolorna. Visserligen visade Pisaundersökningen 2022 att skillnaderna har ökat något men fortfarande kan vi leva upp till devisen: Närskolan är den bästa skolan. Den finländska grundskolans kanske främsta styrka är att föräldrarna har kunnat lita på att deras barn får en högkvalitativ undervisning oberoende av skola och boningsort. Det trumfkortet är det värt att hålla hårt i.
