Som halvsvensk och halvfinländare har jag alltid undrat var jag egentligen hör hemma. Mina första tjugo somrar tillbringade jag traditionsenligt i byarna Offer och Undrom i Sollefteå. Med fötterna på båda sidor om Bottenhavet står jag kluven mellan mina två världar. Den nyländska släkten är avsevärt mycket lättare att hålla kontakt med i vardagen, medan det geografiska avståndet gör att de norrländska släktgrenarna ofta känns avlägsna.
Jag kan ofta känna en djup saknad efter de böljande landskapen i Ångermanland. Min gom längtar efter att få äta blodpalt med fläsk, dricka Trocadero, delta i norrländska surströmmingsskivor, knapra på krispigt tunnbröd med messmör, fiska bäcköring i Lillån och simma i den kalla Ångermanälven. Men verkligheten förändras. Det finns inget släkthus kvar att återvända till, och de senaste tjugo åren har det bara blivit fyra korta besök.
Hur ska man då få smaka på allt det som finns där uppe utan att fysiskt åka till ort och ställe? Svaret stavas litteratur. Under de senaste åren har norrlandslitteraturen nått oanade höjder enligt mig. Varje år ges det ut fantastiska romaner för oss som vill känna samhörighet och drömma oss bort till de norrländska skogarna. Den första roman som jag läste om Norrland var Mikael Niemis storsäljare Populärmusik från Vittula som utkom 2000 och som idag sålts i över en miljon exemplar.
Ett exempel på några nyare norrländska röster är Karin Smirnoffs Augustnominerade debutroman Jag for ner till bror (2018), där vi möter den kärva Jana Kippo från en dysfunktionell familj i Västerbotten. Ett annat exempel är Ulrika Lagerlöf som i sin hyllade romansvit Timmerfolk (2024) skildrar en borttappad samesläkt och dess förhållande till skogen. Vi har också Fredrik Backmans populära trilogi om Björnstad (2016), som på ett gripande sätt fångar gemenskapen, utmaningarna och ishockeykulturen i en norrländsk småstad.
Den här sortens läsning är inte bara till för vuxna som längtar tillbaka. Våra skolelever skulle också kunna använda böckernas värld under sina sommarmånader för att hitta ett sammanhang. Många unga bär på en rotlöshet eller saknad efter ett förlorat land, en svåråtkomlig släkt eller ett sommarställe som familjen tvingats sälja och ge upp. Genom att öppna rätt sorts bok kan man resa gratis över gränser och göra emotionella djupdykningar. Jag tycker att litteraturen kan fungera som en känslomässig portal där läsaren kan spegla sina egna erfarenheter och hitta sig själv. Jag har hittat mig själv genom att resa via böckerna. Den rika norrlandslitteraturen låter mig återvända till rötterna utan att lämna mitt hem. Genom böckerna kan jag delvis tysta min längtan, doppa fötterna i den kalla Ångermanälven och hitta hem till mina två världar igen. Sidorna i böckerna blir min bro över Bottenhavet.
