Heidi Backman tillträdde som kanslichef vid UKM för ett år sedan. Hon har ett förflutet bland annat på Utbildningsstyrelsen, som bildningsdirektör i Grankulla och direktör för universitetsservice vid Åbo Akademi. Hon säger att hon stortrivs i sitt nya uppdrag, Men lätt är det inte.
– Särskilt i de här tiderna när den offentliga ekonomin är svag. Så har det varit under hela den här regeringsperioden och så kommer det att vara ännu två regeringsperioder framåt.
Tror du att det lättar sedan?
– Om vi lyckas med den så kallade skuldbromsen och får ett ekonomiskt uppsving ser vi nog ljuspunkter. Nu måste vi hitta lämpliga inbesparingsåtgärder som inte förstör uppbyggnaden av samhället. Det är uttryckligen utbildning, kompetens, forskning och kunskap som vi behöver för att skapa tillväxt.
Går det att hitta sådana sparobjekt?
– Det går nog. Det är jag övertygad om. Det går alltid att göra saker på ett annat sätt.
Två regeringsperioder är ändå en ganska lång period. Hur orolig är du för ditt förvaltningsområde?
– Det finns en medvetenhet i Finland om hur viktig utbildningen och forskningen är. Vi har en parlamentarisk överenskommelse om att till och med utöka finansieringen för forskning. Så nog tror jag att vi kommer att lösa det. Det som gör det ännu mer komplicerat är befolkningsutvecklingen. Demografin är väldigt ogynnsam i synnerhet för östra Finland. Antalet barn minskar med en tredjedel fram till 2040. Ganska stor anpassning behövs.
Vad innebär det för utbildningsfältet?
– Hela samhället står inför strukturella förändringar. Det gäller också bildningssektorn.
Vänder Pisatrenden?
Färska Pisaresultat presenteras 8.9. Den här gången är det de naturvetenskapliga ämnena som står i fokus. Heidi Backman vill inte spekulera i hur Finland kommer att placera sig i sammanhanget, men trenden har varit på nedåtgående de senaste 20 åren.
– Trenden är med vissa undantag densamma i hela västvärlden. Men det har gjorts mycket under den här regeringsperioden. Resultaten kommer vi att se först senare.
Vilka åtgärder ser du som centrala framöver?
– Ministeriets samarbete med Utbildningsstyrelsen, lärarutbildningen och kommunerna är kanske det viktigaste. Vi måste skapa en kultur som gynnar förändring. Det handlar i grund och botten om att få varje enskild lärare att göra allt för att varje enskild elev ska lära sig. Att ingen faller mellan stolarna, vilket uppenbarligen sker nu.
I samband med att Pisaresultaten presenterades år 2022 konstaterade professor Fritjof Salström att Finlands resultat korrelerar med de satsningar som man har gjort. ”The more you spend the more you get”, sade Sahlström.
Hur går den ekvationen ihop med två regeringsperioder med slimmade finanser?
– Det är en utmaning. Vi måste samarbeta så effektivt som möjligt med de resurser som finns. Det har funnits pengar som inte har utnyttjats så bra som de borde.
Hur menar du att pengar inte utnyttjats så som man borde?
– Det behövs tillräckliga resurser. Men att man får mera medel leder inte automatiskt till en förbättring, man måste också medvetet göra något som förbättrar verksamheten. Det behövs rätt typ av åtgärder. Det viktigaste är att vi har fokus på rätt saker.
Vad är rätt saker?
– Relationen mellan lärare och elev.
Haltar den relationen nu?
– Den haltar i någon mån. Vi har bra lärare men vi har också en ny situation. Det är en annan typ av samhälle nu än då när vi fick bra Pisaresultat. Skolan har inte längre den monolställning kring lärandet som man hade förr. Barnen lever i en helt annan verklighet.
En av regeringens största satsningar är det reformerade stödet för lärande. Hur ser du på implementeringen av reformen?
– Där måste vi tillsammans med Utbildningsstyrelsen fundera på hur vi handleder fältet. Det finns säkert ännu mycket att göra.
Enligt OAJ:s kartläggning upplever en av tre rektorer att resurserna för stödet inte har ökat. Hur ser du på diskrepansen mellan statsmaktens vilja och hur kommunerna förverkligar den?
– Vårt verktyg är informationsstyrning. Men det är inte lätt när vi har ekonomiska utmaningar, både statliga och kommunala. Därför skulle vi behöva strukturella förändringar. Större kommuner har i allmänhet bättre muskler att genomföra reformer.
Borde man gå in för tydligare öronmärkning av statliga medel?
– På den frågan kan jag svara både ja och nej. Det finns för- och nackdelar. Det är en fördel att kommuner själva kan styra över sina egna medel. De har i princip bäst förutsättningar att utgående från de egna förutsättningarna skapa de bästa lösningarna. Men nog ser vi också att till exempel jämlikhetspengarna, som ges för vissa ändamål, har en stor betydelse. Antagligen är det en kombination av bägge som vi behöver.
Text och foto: Mattias Fagerholm
