På ämneslärarsidan slår mätaren på rött då vi ser till lärare i matematik, fysik och kemi. I Österbotten är däremot klasslärarmarknaden mättad. Där i korthet den kartläggning över lärarsituationen i Svenskfinland som FSL har låtit göra.
Rapporten beskriver för klasslärarnas del väl den situation som har präglat Svenskfinland i decennier. Att läget är utmanande i Nyland är ingen nyhet. I Helsingforsregionen försvåras rekryteringen av lärare ytterligare på grund av de höga boendekostnaderna. Inte heller det är någon nyhet. Lärarfacket har därför upprepade gånger talat för höjda löner i huvudstadsregionen. Kommunerna har dock kategoriskt blundat för möjligheten att locka lärare med konkurrenskraftiga löner. Av någon outgrundlig orsak har detta setts som en omöjlighet.
Lärarfacket har upprepade gånger talat för höjda löner i huvudstadsregionen.
Det råder också en skriande brist på lärare inom småbarnspedagogiken. I det fallet har kommunerna inte bara i Helsingforsregionen, utan också på många håll i övriga Nyland, gått in för att höja lönerna i akt och mening att locka till sig behörig personal.
I till exempel Esbo och Grankulla ligger den uppgiftsrelaterade lönen på omkring 2600 euro i månaden. Helsingfors höjer lönen för småbarnspedagogerna med 50 euro i månaden från och med årsskiftet, vilket gör att även de når en lönenivå på över 2600 euro. Vi talar alltså som summor som i stort sett ligger på samma nivå som grundlönen för en klasslärare.
När det gäller lärare inom småbarnpedagogiken har kommunerna gjort det som lärarfacket har efterlyst i många år, dvs gjort sig mera attraktiva som arbetsgivare. Och för tydlighetens skull: Småbarnspedagogerna är värda varje cent och euro.
Det som är aningen besynnerligt är dock att när det gäller exempelvis klasslärare så har det varit omöjligt för kommunerna att höja lönerna för att locka till sig behörig personal.
Ser man till lärarna inom småbarnspedagogiken går det bevisligen.
