De färska Pisaresultaten bjöd inte på några större överraskningar. Den nedåtgående trenden som började 2006 fortsätter. Som en ljusglimt kan man lite optimistiskt notera att det den här gången snarare handlar om en nedgång, inte ett regelrätt ras. Om nu en nedåtgående kurva alls kan ses som något positivt.
En annan, lika nedslående kurva, är statistiken över andelen unga vuxna med högskoleutbildning. Regeringens målsättning är att 50 procent av 25-34-åringarna i Finland ska ha en högskoleutbildning år 2030. Ännu mer ambitiös är Undervisnings- och kulturministeriets vision från i somras. Enligt den ska 60 procent ha högskoleexamen. Idag ligger vi på 38,4 procent. Också den här kurvan pekar nedåt.
Att utbildningsnivån stampar på stället i Finland är temat för Näringslivets forskningsinstitut Etlas jubileumstidskrift Suomi 2051. En av skribenterna, forskare Aino Kalbach, förutspår långtgående ekonomiska konsekvenser för den finländska ekonomin till följd av detta. Det är helt uppenbart att en hög utbildningsnivå ökar produktiviteten och får ekonomin att växa. Det här är en potential som blir outnyttjad hos oss, konstaterar man vid Etla.
Från att år 1991 ha varit på plats nummer ett bland OECD-länderna har Finland fallit som en sten i statistiken. Jämfört med våra referensländer så passerade Sverige oss för omkring 15 år sedan och på senare år har också Estland gått förbi. I vårt södra grannland är andelen unga med högskoleutbildning över 44 procent. Och här är trenden uppåtgående.
Jämfört med våra referensländer så passerade Sverige oss för omkring 15 år sedan och på senare år har också Estland gått förbi.
Detsamma kan man säga om Estlands Pisaresultat. Redan i tidigare mätningar har Estland placerat sig i framkant och i de pinfärska resultaten i naturvetenskaper landar man på plats nr sex. Finlands resultat är sju poäng sämre än 2022 medan Estland plockar en pluspoäng.
Visserligen är Pisa, där man mäter 15-åringars kunskapsnivå, någonting helt annat än statistik över andelen unga vuxna med högskoleexamen. Vill man ha fler med högre utbildning krävs givetvis en aktiv högskolepolitik. Men man kan inte heller förringa sambandet. En högklassig grundläggande utbildning förser andra stadiet och i förlängningen även tredje med väl förberedda studerande.
I Finland har regeringen satsat på stödet för lärande och utökat antalet veckotimmar i grundskolan, men samtidigt kraftigt försämrat kommunernas verksamhetsförutsättningar. Punktinsatser med att höja antalet nybörjarplatser vid högskolorna har gjorts, men samtidigt har universitetens finansiering skurits ned.
Finland säger sig vilja höja utbildningsnivån. Men så länge satsningarna på utbildning följs av nedskärningar kommer målen att förbli just mål. Ett steg framåt och två bakåt bygger inget kunskapssamhälle.
