Det sägs ofta att ”allt var så mycket bättre förr”. Det stämmer inte alltid, men jag undrar om så inte är fallet när det gäller att rusta ungdomarna med breda språkkunskaper. När jag tog studentexamen i Finland på nittiotalet hade jag fyra främmande språk utöver modersmålet i bagaget. På den tiden var det varken ovanligt eller särskilt anmärkningsvärt.
Under de senaste åren har jag sett allt fler larmrapporter om språkkunskapernas förfall bland finländarna, och om hur möjligheterna att läsa andra främmande språk än engelska har försämrats under årens lopp. Antalet abiturienter som har franska och tyska i sin examen har enligt statistiken halverats sedan 2014.
I Sverige befinner vi oss i ett läge där vi håller på att dräneras på språkkunskaper i bland annat tyska och franska. Orsakerna bakom utvecklingen skiljer sig åt i våra respektive länder men konsekvenserna är desamma. ”Ett samhälle där ungdomars möjligheter till konkurrenskraft begränsas blir ett fattigt land” konstaterade Sveriges Lärares ordförande Åsa Fahlén nyligen när hon uttryckte sin oro över situationen. Hon kunde inte ha mer rätt.
Världen krymper och vi blir alltmer internationella. I vårt globaliserade samhälle ökar betydelsen av flerspråkighet, interkulturell förståelse och konkurrenskraft. Att ha ett utbildningssystem och en utbildningspolitik som främjar språkkunskaper borde vara en självklarhet. I stället värdesätts andra språk än engelska allt mindre och det är riktigt sorgligt ur de ungas och våra länders synvinkel.
Det är inte längre engelskan som ger våra ungdomar en konkurrensfördel. Dagens arbetsmarknad efterfrågar en bredare kompetens än så. Tyskland är både Finlands och Sveriges viktigaste handelspartner, men det finns så få personer som talar tyska att företagen har svårt att hitta rätt kompetens. Det är faktiskt så att en majoritet av tyskar över 40 år bedömer sina kunskaper i engelska som dåliga eller obefintliga. Att kunna tyska är därmed för många företag en nyckel till att ta sig in på den tyska marknaden. Ordspråket ”man säljer bäst på köparens språk” är här väldigt träffande.
Vi är en del av den europeiska gemenskapen och utvecklingen i våra nordiska länder är tätt knuten till hur Europa utvecklas. Tyskland och Frankrike har till följd av Brexit blivit än större spelare. Därför vore det rimligt om många fler, snarare än allt färre, kunde förstå sig på den tyska och franska debatten.
Att alltför ensidigt fokusera på det engelska språket är minst sagt dumdristigt. Ska vi möta elevernas och samhällets långsiktiga kunskapsbehov, och säkerställa våra länders framtid som kunskapsnationer, har vi inte råd att vara små i tanken. Tvärtom – det är kunskap och kompetens som gör att små nationer kan bli stora.
