Efter segslitna förhandlingar kunde Industrifacket och Teknologiindustrin enas om ett avtal som i korthet ger en löneförhöjning på 3,3 procent de närmaste två åren. De 24 så kallade kiky-timmarna, det vill säga de 24 oavlönade arbetstimmarna som infördes i samband med konkurrenskraftsavtalet 2017, är nu ett minne blott för teknologiindustrins del.
Kiky försvinner inte automatiskt från andra branscher
Att Industrifacket blev av med kiky-timmarna innebär ändå inte automatiskt att det samma kommer att ske inom andra branscher.
– Det betyder inte att kiky-timmarna försvinner från alla andra avtal, eftersom de är i kraft tillsvidare, säger Minna Helle, arbetsmarknadsdirektör vid Teknologiindustrin.
Från arbetsgivarhåll har man signalerat att man inte är villig att avstå från kiky-timmarna ens inom de andra exportbranscherna, exempelvis inom skogsindustrin och inom den kemiska industrin.
Arbetsgivarorganisationen EK menar att teknologiindustrin var ett undantag eftersom Industrifacket avtalat om kiky-timmarna i ett skilt tilläggsprotokoll, medan det i de andra branscherna är inskrivet i tjänstekollektivavtalet.
Olli Luukkainen: ”semantik”
Lärarfacket OAJ:s ordförande kallar arbetsgivarnas utspel för semantik. Luukkainen är också ordförande för Förhandlingsorganisationen för offentliga sektorns utbildade FOSU.
– Det spelar ingen roll var man har skrivit in kikyn, säger Luukkainen.
FOSU:s verksamhetsledare Maria Löfgren påminner på Twitter att kiky-timmarna var tänkta för att tillfälligt boosta konkurrenskraften.
– Ingen har kommit överens om ett bestående talkoarbete, skriver Löfgren.
Ingen har kommit överens om ett bestående talkoarbete.
OAJ:s förhandlingsmål
Olli Luukkainen vidhåller att OAJ kiky-timmarna skall bort. Det är också en av lärarfackets officiella målsättningar då man skall förhandla om ett nytt avtal för undervisningssektorn. Kollektivavtalet för de offentligt anställda går ut den 31.3.2020.
– Kiky hör till historien, säger Luukkainen.
OAJ vill också ha ett mångårigt löneprogram eftersom lönerna inom den offentliga sektorn ständigt har halkat efter den privata sektorn. En annan målsättning är att få in lärarna inom småbarnspedagogiken i UKTA, dvs det kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet för undervisningspersonal. För tillfället hör småbarnspedagogerna till det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet AKTA.
– Det nuvarande systemet är en kvarleva från att småbarnspedagogiken var en del av socialväsendet, säger, Luukkainen.
Exportindustrins lönenivå – tak eller golv?
Industrifacket och Teknologiindustrin enades om en löneförhöjning på totalt 3,3% under två år. Från arbetsgivarhåll har man ofta låtit förstå att avtalet för den exportdriva teknologiindustrin är att betrakta som ett lönetak för andra branscher.
Inom den offentliga sektorn vill man inte alls lyssna på det örat. Vårdfacket Tehys ordförande Millariikka Rytkönen kräver löneförhöjningar som är 1,8 procentenheter större än vad exportindustrin får. Tehy anser att deras löner släpar efter den allmänna löneutvecklingen.
Men enligt Kommunarbetsgivarna KT kan man inte ta modell av Industrifackets lösning då man ser till lönerna inom den kommunala sektorn.
– Kommunekonomin har historiskt sett aldrig varit sämre, säger KT:s arbetsmarknadsdirektör Markku Jalonen. Löneförhöjningar i linje med teknologiindustrin skulle innebära ökade lönekostnader på 660 miljoner.
OAJ sätter hårt mot hårt
Olli Luukkainen konstaterar för sin del att om sjukskötarna på årsbasis skall ha 1,8 procentenheter mer än det som exportindustrin får bör det samma rimligtvis gälla även lärarna.
På Twitter kastar Luukkainen fram följande räkneexempel:
3,3% (Industriteknologins löneförhöjning) + 1,4% (beräkningen för vad kiky-timmarna kostar) = 4,7%.
Lägger man ytterligare till 1,8 procentenheter per år så som Tehy är summan uppe i 8,3%.
Man kan med fog påstå att arbetsgivar- och arbetstagarsidan står en bit ifrån varandra när kommunsektorns förhandlingar inleds den 14.1.
