16.6.2023 – Regeringsprogrammet presenteras – en knytnäve i ansiktet på arbetstagarna
När regeringen Orpo presenterar sitt regeringsprogram tänder man samtidigt stubinen till en bomb på arbetsmarknaden. Programmet innehåller nämligen nedskärningar i socialskyddet samt en rad arbetsmarknadsreformer som enligt fackföreningsrörelsen försätter arbetstagarna i en sämre situation.
Regeringen vill bland annat att den första sjukfrånvarodagen ska bli oavlönad, det ska bli lättare att både ingå arbetsavtal på viss tid och lättare att säga upp människor. Karenstiden för permitteringar ska förkortas, den inkomstrelaterade dagpenningen ska nedgraderas och den arbetstid som krävs för att få dagpenning ska förlängas. Regeringen står också i beråd att slopa vuxenstudiestödet och alterneringsledigheten.
Vidare vill regeringen att det ska vara möjligt att ingå lokala avtal utan en facklig förtroendeman, man vill gå åt strejkrätten och begränsa rätten till politiska strejker samt begränsa riksförlikningsmannens rörelseutrymme i en så kallad exportmodell.
Med den typen av reformer på arbetsmarknaden är det som bäddat för en frontalkrock med fackföreningsrörelsen.
– När regeringsprogrammet godkändes visste vi att de förändringar som berör arbetsmarknaden kommer att väcka mothugg, säger SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson i en intervju för tidningen Läraren.
Regeringen motiverar reformerna att man måste få fart på sysselsättningen. 100 000 nya jobb ska skapas och det ska bli ett stopp på statens skenande skuldsättning.
26.9.2023 – Facken till motoffensiv
Flera förbund inom fackcentralen FFC skrider till åtgärder. Förbunden genomför utmarscher, manifestationer och åsiktsyttringar av olika slag.
Facket vill att arbetsmarknadens parter ska ha möjlighet att påverka de reformer som görs och man anklagar regeringen för att skrota trepartssamarbetet. De arbetsgrupper som har skapats för att diskutera frågorna beskrivs som rena rama teatern.
– Vi börjar med manifestationer men om regeringen inte är beredd att förhandla är vi beredda på tuffare åtgärder, säger Annika Rönni-Sällinen, ordförande för servicefacket PAM.
8.11.2023 – Satonens seminarium en flopp
Regeringens planer på en exportdriven arbetsmarknadsmodell är föremål för diskussion på ett seminarium som arbetsminister Arto Satonen (Saml) sammankallar till i november. Satonen söker inspiration från Sverige där exportindustrin sätter det så kallade lönemärket och de andra branscherna rättar sig efter det.
Regeringen vill förändra lagen så att riksförlikningsmannen inte ska kunna komma med medlingsbud som överstiger den allmänna linjen. I praktiken skulle det innebära att exportindustrins avtal utgör ett tak för alla andra branscher. Frågan är svår att svälja i synnerhet inom den offentliga sektorn.
– För den kvinnodominerade offentliga sektorn är det här allvarligt. Förpassar man undervisningspersonalen till en lönegrop skadar man samtidigt läraryrkets attraktionskraft, säger Sebastian Lindqvist, FSL:s representant i OAJ:s styrelse.
På seminariet når man ingen enighet i hur en finsk exportmodell kunde se ut. Satonen bollar ändå frågan till arbetsmarknadens parter. Om man lyckas komma fram med en modell som uppfyller andemeningen i regeringsprogrammet så kan regeringen köpa den.
De diskussionerna strandar dock innan de ens kommer i gång. FFC vägrar förhandla om endast exportmodellen är på bordet och regeringen vägrar i sin tur lyfta in andra arbetsmarknadsfrågor på agendan.
31.1.2024 – Lärarna inom småbarnspedagogiken strejkar
Då arbetsmarknadsparterna inte kommer till skott ger Arto Satonen grönt ljus för att lagstifta om en exportmodell. Det sväljer inte lärarfacket OAJ utan svarar med att ta ut lärarna i småbarnspedagogik i huvudstadsregionen i en endagsstrejk.
Finlands svenska lärarförbund stöder den politiska strejken också om bara en handfull FSL-medlemmar berörs.
– Jag tycker att regeringen går litet väl hårt åt arbetstagarna nu, säger Ann-Louise Nysand, speciallärare inom småbarnspedagogik.
– Det är ett stort steg för oss att ta till en politisk strejk. Men vi har inga val, vi kan inte godkänna exportmodellen, säger FSL:s ordförande Inger Damlin.
Inte bara OAJ strejkar. Också exempelvis JHL och vårdfacken Tehy och Super genomför strejker inom småbarnspedagogiken. Totalt beräknas omkring 300 000 personer så här långt ha deltagit i de politiska strejkerna.
1.2.2024 – STOP nu!
Arbetsministern Arto Satonen möts av burop när han kliver upp på scenen inför 13 000 demonstranter på Senatstorget i Helsingfors. Manifestationen STOP nu! arrangeras av centralorganisationerna FFC och STTK. Satonen menar att regeringen inte kommer att backa och har ingen förståelse för fackföreningsrörelsens stridsåtgärder.
Akava och inte heller OAJ medverkar i demonstrationen. Man säger sig försöka nå lösningar förhandlingsvägen.
14-16.2.2024 – Ny strejkvåg
En ny strejkvåg sveper över landet. Bland annat stannar tågtrafiken och stora delar av industrin. Exempelvis 60 000 industrianställda berörs då Industrifacket skruvar åt strejkskruven.
– Vi kan inte acceptera att strukturer som ska skydda arbetstagarna skrotas. Regeringens försämringar har ingenting med sysselsättningen att göra. Det här är en ideologisk fråga som näringslivet har dikterat för regeringspartierna, säger Industrifackets ordförande Riku Aalto.
8.3.2024 – Orpo: Regeringen backar inte
Statsminister Petteri Orpo bjuder in arbetsmarknadsparterna till diskussioner i Villa Bjälbo. Men läget förblir lika låst som innan. Det enda som regeringen tycks vara beredd att förhandla om är den exportdrivna modellen, men FFC håller fast vid att då måste också andra frågor finnas på bordet. Satonens statssekreterare Mika Nykänen ska sondera vilka möjligheterna att få till stånd förhandlingar är. Nykänen är förtegen om hur diskussionerna framskrider. De förs i god anda, säger han.
11.3.2024 – FFC tar till storsläggan
Konflikten trappas upp rejält. En rad FFC-förbund inleder en politisk strejk som varar i två veckor. Strejkerna lamslår exportindustrin. Enligt FFC:s ordförande Jarkko Eloranta har regeringen nobbat alla de kompromisser som FFC har presenterat.
Arbetsgivarsidan, som hittills har haft en låg profil i konflikten, svarar med kraft. Skogsjättarna Stora Enso och UPM-Kymmene meddelar att de kör ner delar av verksamheten till följd av strejken och därmed stoppas löneutbetalningarna omedelbart. Enligt Pappersförbundet är det lagstridigt att direkt stoppa löneutbetalningarna. Industrifacket anklagar i sin tur Teknologiindustrin och EK för att deklarera den största lockouten i Finlands historia.
Det politiska tonläget skärps. Bland annat jämför näringsminister Wille Rydman (Sannf) fackföreningsrörelsen med maffian. Veteranpolitikern Ben Zyskowicz (Saml) tar ihop med Vänsterförbundets Li Andersson i Yles A-studio och han påminner om att i en demokrati hör lagstiftningen i både arbetsmarknads- och socialskyddsfrågor till den folkvalda riksdagen.
– Vi kan inte godkänna en utomparlamentarisk kraft som hotar landet med en ekonomisk katastrof om man inte godkänner deras krav, slår Zyskowicz fast.
– I de andra nordiska länderna har beslutsfattarna velat bygga ett system där arbetsmarknadsparterna själva fattar beslut om löner och arbetsavtal. Det är inte någon statskupp som Zyskowicz låter förstå, kontrar Andersson.
Anderson menar att många förändringar som regeringen driver, tex de lokala avtalen, begränsningen av strejkrätten och uppluckrandet av anställningsskyddet inte har någon sysselsättande effekt. Hon hävdar att det snarare handlar om en maktkamp där man vill försvaga både den enskilda arbetstagarens och fackets ställning.
20.3.2024 – Strejken förlängs
En strimma av hopp väcks när Arto Satonen träffar både FFC:s Jarkko Eloranta och Mikael Pentikäinen från Finlands Företagare för att diskutera de lokala avtalen. Förhoppningarna kommer ändå på skam. Eloranta menar att regeringen inte visar någon som helst kompromissvilja och därför förlänger FFC-förbunden de politiska strejkerna med en vecka.
Inom lärarfacket är man frustrerad över det låsta läget och att det inte ser ut att finnas förutsättningar för förhandlingar om exportmodellen. OAJ:s ordförande Katarina Murto kräver att regeringen avbryter lagberedningsarbetet kring modellen.
22.3.2024 – OAJ och Tehy ska locka FFC till förhandlingsbordet
Enligt statssekreterare Mika Nykänens sonderingar verkar det inte finnas förutsättningar för förhandlingar om en exportmodell. Arto Satonen ger ändå OAJ:s ordförande Katarina Murto och vårdfacket Tehys ordförande Millariikka Rytönen i uppdrag att se om det skulle gå att få fackföreningsrörelsen till förhandlingsbordet. I praktiken handlar det om FFC. Jarkko Eloranta låter ändå förstå att FFC:s åsikt inte har förändrats. Eloranta vill fortfarande se en bredare agenda än enbart exportmodellen.
Läs också
Kom över bron, Eloranta
27.3.2024 – Strejkerna fortsätter
Ingen ljusning på strejkfronten, tvärtom. FFC meddelar att strejkerna fortsätter ytterligare en vecka. Enligt Jarkko Eloranta saknar regeringen fortfarande kompromissvilja och beaktar inte löntagarnas synpunkter.
När briserar bomben?
Tusendollarsfrågan är hur man ska lyckas släcka den brinnande stubinen. Arbetsmarknadsbomben är oroväckande nära att brisera. Oppositionen menar att ingen längre har kontroll över situationen. Med undantag för exportmodellen visar regeringen ingen förhandlingsvilja utan har avsikten att driva igenom förändringarna lagstiftningsvägen. Det här innebär en fundamental förändring på arbetsmarknaden. Tidigare har man alltid förlitat sig på trepartssamarbetet, dvs att regeringen i samråd med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna har sökt lösningarna i arbetsmarknadsfrågorna. En så omfattande kursändring innebär sannolikt att det förr eller senare smäller på arbetsmarknaden. Senare är också ett alternativ. När det i höst igen blir aktuellt med kollektivavtalsförhandlingar kommer fackföreningsrörelsen garanterat att söka kompensation för de frågor som regeringen har drivit igenom i riksdagen i färskt minne. Då är nya arbetskonflikter är att vänta. Stubintråden brinner igen.
Text: Mattias Fagerholm
Illustration: Sebastian Dahlström
