– För mig var den exkluderande tanken främmande. Att man delar upp eleverna. Du som är katolik går dit och ni muslimer går dit. Jag hade svårt att se logiken i det, säger Nicke Wulff, rektor vid Cygneaus skola.
Det här var upptakten till ett försök med gemensam religionsundervisning i Åbo. År 2020 fick Cygneaus skola och tre finskspråkiga skolor grönt ljus till ett gemensamt ämne, religionskunskap.
– Vi hade en läroplan att utgå ifrån. Det fanns en glädje i det vi gjorde. Vi försökte göra någonting nytt och det stötte inte på motstånd.
Ursprungligen gällde försöket eleverna i årskurs 5, men småningom omfattade det till alla 470 elever Cygneaus skola. Det fanns en tanke om att utöka försöket till alla skolor i Åbo, men då började problemen hopa sig. För två år sedan kom det första besväret. Det var lärarfacket, Turun opettajien ammattiyhdistys, som gjorde ett klagomål till Regionförvaltningsverket.
– Självklart påverkar det lärarnas arbetsförhållanden om ämnet inte är uppdelat, konstaterar Wulff.
I sig hade facket ingenting emot försöket, men man menade att läroplanen var bristfällig, det fanns inte läromedel och en för stor del av utvecklingsarbetet landade på lärarnas katedrar.
Regionförvaltningsverket (RFV) slog fast att grundlagen inte hindrar att elever med olika religioner och livsåskådningar undervisas i samma grupp men man måste kunna garantera läroplansenlig undervisning. RFV konstaterade att lärarna som undervisade i religionskunskap inte hade formell behörighet att undervisa alla religioner vilket kunde utgöra ett hinder för att få läroplansenlig undervisning.
– RFV gav ett diffust utlåtande. Det sade att det eventuellt kan strida mot lagenliga rätt till undervisning.
Summa summarum: Vid Cygnaeus kör man detta läsår till slut med det gemensamma ämnet religionskunskap men sedan återgår man till den traditionella uppdelade religionsundervisningen. Man försökte få till stånd ett försökstillstånd men det kom ett ganska klart nej från Undervisnings- och kulturministeriet.
– Den stora majoriteten är för ett gemensamt ämne. Alla har varit nöjda. Men man letar hellre efter hinder än ser möjligheter. Jag tycker att Utbildningsstyrelsens och ministeriets tjänstemän inte lever i verkligheten. Världen såg annorlunda ut när grundskolan startade för 50 år sedan.
När Nicke Wulff i sommar ska pussla ihop nästa läsårs schema får han återgå till att göra så som han tidigare brukade, med att först placera ut religionstimarna. Att hitta undervisande lärare är en hopplös ekvation.
– Vi har enorma problem med att hitta lärare i islam. Vi lyckas inte rekrytera en enda behörig i Åbo.
Wulff ser i första hand den uppdelade religionsundervisningen som exkluderande, men sticker inte heller under stol med att det är oerhört resurskrävande. Med det gemensamma läroämnet har han uppskattningsvis frigjort 10-12 timmar. En resurs som kan användas på ett annat sätt.
– Det är inte en sparåtgärd utan smartare användning av resurser, säger han.
Frågan om en gemensam religionsundervisning är eldfängd och väcker mycket känslor. Nicke Wulff framhåller att det inte handlar om att undergräva den finländska identiteten.
– Vi är traditionella i vår skola. Vi går till kyrkan, vi sjunger gladeligen Den blomstertid och det är psalmer på julfesten. Vi håller inte på att ta bort den finska eller finlandssvenska identiteten. Tvärtom stärker vi den genom att elever från ett annat trossamfund eller en annan kultur får lära sig hur vårt samhälle är uppbyggt.
– Ett bra sätt att integrera barn är att läsa religion tillsammans, menar han.
Wulff är också känd som lokalpolitiker i Åbo och i somras godkände SFP:s partidag hans motion att partiet ska jobba för att religions- och livsåskådningsundervisningen i grundskolan sammanförs i ett nytt ämne.
Flög korken ur skumpaflaskan när undervisningsminister Anders Adlercreutz nyligen slog ett slag för gemensam religionsundervisning?
– Yes! Naivt hann jag tro att man på nationell nivå är beredd att göra ett försök för att kunna påvisa nytta och nackdelar. Men motreaktionen var fruktansvärt stark. I det skedet åkte korken på igen. Och jag surrade mycket ”jesustejp” runt den, skrattar Nicke.
Sällan har väl silvertejpens smeknamn varit mer slående.
Text och foto: Mattias Fagerholm
