Kunskaper i finska och engelska är något som förutsätts om man bor i Finland. Många läser ytterligare ett eller två språk någon gång i livet. Men trots att man lagt ner tid och ansträngning på att studera ett språk är det inte sagt att man har några kommunikativa färdigheter att visa upp – trots att man egentligen vill. Om tanken på att använda skolfranskan eller -tyskan känns obekväm och du undviker situationer där du kunde använda dina kunskaper kan det vara så att du lider av språkängslan. Om det är fråga om finska eller engelska – språk som ”alla” kan – kan du rentav känna språkskam.
Språkängslan tar sig uttryck i en hämmad kommunikationsförmåga på främmande språk. Det handlar om att hjärnan går i baklås när någon tilltalar en på ett främmande språk trots att man egentligen kan det. Eller rädsla för att folk ska döma en för att man inte talar tillräckligt väl. Man undviker situationer där man riskerar att behöva sina språkkunskaper eller underkänner sin språkbegåvning och avfärdar alla tankar på att lära sig ett språk. Ibland beror språkängslan på verkliga erfarenheter av att bli hånad för att man uttalat ett ord fel. Men betydligt oftare handlar det om orealistiska förväntningar, kanske kombinerat med skam över att man tycker sig ha sämre kunskaper än man tror folk förväntar sig.
Det finns knep att ta till: ett råd är att använda språket med en vän. Genom att lyssna på musik eller se film får man tillgång till färdiga fraser som kan hjälpa en formulera egna meningar. Om tanken på att använda språket med folk man känner känns olustig kan lösningen vara att tala med främlingar som man aldrig behöver träffa igen. Det kan kräva att man reser någonstans där folk talar språket, men det måste nästan räknas som en bonus. Vid sidan av vidgade vyer får man testa innötta fraser som ”Ist hier noch ein Platz frei?” eller ”Ça coûte combien?”. Också när det gäller språkängslan är det perfektionismen som är den största skurken. Att det bästa är det godas fiende gäller också främmande språk – ingen gynnas av inställningen att det ska vara perfekt eller inget alls. Men låt oss, som ett tankeexperiment, vända på steken. Hur reagerar du själv när någon talar svenska med brytning eller gör genusfel? Själv blir jag glad och smickrad: här har jag att göra med en person som tycker svenska är ett språk som är värt att lära sig. Det är värt att vara lika generös med sig själv som man är med andra. Alla vinner på att man vågar visa också ofullständiga språkkunskaper – inte minst vi som gärna vill att det ska talas mer svenska i Finland.
