Vårens politiska val är över och nu ska vallöften förverkligas och politiska program genomföras. Det ska bli ordning på skolan får vi höra. För skolfolket är detta en tid av både förhoppning och oro; förhoppning om en skolpolitik som ser till lärarnas och elevernas bästa och oro för politiskt monumentbyggande med en kortsiktig omdaning av ett skolsystem som mest av allt behöver arbetsro.
När jag försökt sammanfatta vad jag tror att skolan mest av allt behöver nu uppenbarar sig ett ord för mitt inre. Nämligen tid. Inte ökade maktbefogenheter, inte nya förbud och eller svårförverkligade regler. Bara tid. Låt mig förklara hur.
Tid för lärarna att möta alla elever i klassrummet. Tid att förklara och undervisa, diskutera och komma överens om gemensamma spelregler, tid att ge stöd och extra hjälp åt den som behöver. Tillräckligt små undervisningsgrupper tryggar lärarens tid för den enskilda eleven.
Tid för lärarna att planera sin undervisning, att utvärdera och bedöma eleverna. En lärare som fått tid att strukturera sin undervisning utifrån den specifika gruppens behov och utmaningar kan bättre se till att arbetsro råder.
Tid för lärarna att fortbilda sig, att fördjupa sig i sina ämnen och specialområden och tid att förkovra sig i nya metoder och nya digitala hjälpmedel. Tid också att utvärdera de senaste årens projekt inom skolvärlden och reflektera över de erfarenheter som dessa givit. Tid att avväga vad som varit bra och som vi ska ta med oss in i framtiden, och vad som inte varit det och som kan lämnas därhän.
Tid för elevvårdspersonalen; kuratorerna, psykologerna och skolhälsovårdarna att ta emot och hjälpa dem som mår dåligt. Tid för elevhandledarna att vägleda och informera, och handleda den som är vilsen. Tid att möta, stöda och hjälpa vårdnadshavare i deras fostransarbete.
Tid för rektorerna att verka som pedagogiska ledare och vara en del av det dagliga arbetet på skolan, tid för även dem att träffa eleverna och diskutera med dem. Tid också att vara förmän, att ta hand om och lyssna till sin personal och därigenom identifiera och åtgärda brister i arbetsgemenskapen.
Saker och ting måste helt enkelt få ta tid. Man vänder inte en negativ utveckling i en handvändning.
Som vanligt har en poet gått före och sammanfattat kärnan i de här tankarna, så jag avslutar med Piet Heins ord som jag hoppas får vara en lykta för både våra och lagstiftarnas fötter:
Husk de tre
T.T.T
Slid men vid:
Ting tar tid.
