Du har säkert hört att om man sätter grodor i vatten och sakta höjer temperaturen märker grodorna det inte utan blir kokta och dör. Det är en myt. När temperaturen höjs gradvis blir de allt aktivare i sina försök att komma bort, och om kärlets storlek och öppning så tillåter, kommer grodorna att hoppa ut.
Det liknar oss lärare i Svenskfinland. Nu är vi inte amfibier i en kastrull, men om man byter ut vattnet mot skolan och temperaturhöjningen mot ökad arbetsmängd är likheten slående. Arbetsmängden har ökat undan för undan och allt fler funderar på att hoppa bort. I FSL:s senaste medlemsundersökning svarade 94 procent av lärarna att deras arbetsmängd ökat de senaste fem åren. Med det i åtanke är det inte underligt att var tredje lärare planerar att ta språnget bort från skolan. Precis som grodor har vi självbevarelsedrift.
För att behålla lärarna i skolan behövs förändring, något som minskar arbetsmängden och ger tillbaka arbetsglädjen. Mitt förslag är att lärare (och rektorer) börjar göra färre saker. Jag menar Inte att vi skall jobba mindre eller kortare dagar, men med färre saker. Låt oss lärare fokusera på det vi är experter på – att planera och genomföra undervisning. Visst behöver vi hålla kontakten med hemmen och självklart skall vi planera friluftsdagen, men sen är det bra.
Ibland är utveckling att ta bort i stället för att lägga till. Att göra mycket betyder inte att man gör något bra. Det är inte det invecklade och komplicerade som är det bäst designade, det är det enkla och välfungerande. Tag bort sådant som inte direkt och konkret gagnar elever eller lärare i vardagen och använd den inbesparade tiden till för- och efterarbete.
Genom att koncentrera lärarens arbete till kärnverksamheten slår vi flera flugor i en smäll. Lärarnas trivsel och ork ökar, vilket gynnar eleverna som får möta utvilade och engagerade lärare. Det leder till bättre undervisning och att Finland kan hoppa tillbaka upp i toppen av Pisa-rankingen. Nöjda lärare för med sig att yrkets dragningskraft och status bibehålls, så att vi också i fortsättningen har fler sökande än platser till lärarutbildningarna.
Situationen är allvarlig och snart kan katedrar gapa tomma i Svenskfinland. Om lärarnas (och rektorernas) arbetsbild ändrar tror jag att många väljer att stanna. Att undervisa är ju trots allt det roligaste vi vet. Om det fortsätter på den inslagna vägen kan det däremot vara så att framtiden för skolan är som en groda utan bakben – hopplös.
