Mobbning är en spegling av det samhälle vi lever i. Skolan är det forum som avspeglar samhället, den sociala plattform där mobbningen kommer till ytan.
Arbete kring välmående i skolan kan uppdelas i förebyggande arbete och åtgärdande arbete. Planer för såväl hur mobbning åtgärdas som hur mobbning förebyggs finns och bör finnas i våra skolor.
Men det räcker inte med temadagar och seminarier. Arbetet är en fortgående process där vi i varje beslut och i varje handling bör agera empatiskt och respektfullt.
Det bästa stöd som barn och ungdomar upplever vid mobbning är när kompisar säger ifrån. En inre kraft i skolan som vi systematiskt måste stärka, inte enbart i mobbningsförebyggande arbete utan även vid demokratifostran. En känsla av påverkan och samhörighet är viktig för allas välmående.
Då grav mobbning inträffat kallas vanligen ansvariga till diskussion, och planer granskas. Och visst bör ansvaret granskas, det är utbildningsanordnarens skyldighet. Men hur ofta blir ansvariga inbjudna till politiker för att diskutera det förebyggande arbetet kring välmående i skolan? Hur ofta ställer sig utbildningsanordnare frågan: Har vi tillräckligt många vuxna i skolan för att kunna garantera en trygg skolmiljö? Har vi tillräckliga resurser för att kunna genomföra planen?
De mobbningsformer som kan klassificeras som lagbrott i skolan, till exempel olaga hot, stöld, ärekränkning och misshandel måste vi kunna bekämpa med hårda medel och i samarbete med andra myndigheter. I södra Savolax har man under en tid arbetat sektorövergripande kring just de här frågorna. Polis, socialmyndigheter, vårdnadshavare och rektor har samtalat med de elever (under 15 år) som begått något av de ovannämnda brotten i skolan. Sakliga samtal med ett stänk av allvar har gett goda resultat. Kanske är det den typen av modell vi vid åtgärdande av mobbning kunde tillämpa på nationell nivå?
Utöver det bör rektorn ges utökade befogenheter för att till exempel kunna stänga av en elev för kort tid. Med konkreta systematiska handlingar måste samhället visa att beteendet inte accepteras. Lika viktigt är också att de här eleverna inte lämnas vind för våg utan också får stöd och handledning.
Tyngdpunkten i allt arbete som berör mänskliga relationer måste trots allt ligga i den förebyggande insatsen. Den som berör värdegrunden. Det arbete där begrepp som tolerans, respekt och allas lika värde processas, befästs och får fotfäste i allas vardag. Skolan behöver tillräckligt många vuxna.
Elevvårdspersonalens förebyggande insats kan inte sparas bort. Tillsammans med lärare, rektorer, övrig personal och i nära samarbete med hemmen är det just den biten som är avgörande och kritisk vid skapandet av en tillåtande skolkultur där allas lika värde på riktigt råder.
Basen för allt lärande är trygghet och hälsa! Så resonerar jag, hur gör du?
