Jag stänger datorn en sen eftermiddag och lägger en distansdag bakom mig. Plockar in mina skidor i bilen och tar sikte på skidspåret, men kommer mig aldrig dit. I stället svänger jag in till det Ukraina-café som finns mitt i byn.
Det anspråkslösa huset rymmer värme och omtanke i massor. Där möts frivillighjälp och människor på flykt från kriget i Ukraina. Det jag möter berör mig. Jag ser mammor och barn i skriande behov av hjälp i min hemby. Så orättvist och så ledsamt.
Vi är många som ser behovet av hjälp på riktigt nära håll just nu, och vi är många som sträcker ut en hjälpande hand. Och behovet av hjälp lär inte ta slut. Enligt en pinfärsk prognos från inrikesministeriet väntas 40 000–80 000 ukrainare anlända till Finland under det här året. Av dem är troligen så gott som hälften minderåriga.
Lagstiftningen är tydlig – de här barnen har rätt till skolgång i Finland. Nu är vi i den situationen att den förberedande undervisningen måste ordnas, vilket på många orter är lättare sagt än gjort. Det finns massor med viktiga element som ska ställas till rätta och planeras innan undervisning kan verkställas. Skollokaler, lärare och allt annat som hör till måste garanteras för att man ska kunna starta den för flyktingar så viktiga skolgången. Den som för barn och ungdomar i kris kan vara ett andhål i vardagen och en väg framåt.
Integration är inte och ska heller inte begränsas till skolan. Oberoende av om våra flyktingar från Ukraina stannar en längre eller en kortare period så behövs konkreta, långsiktiga planer för integrationen göras upp i kommunerna. Integrationen och resurseringen av den är en del av vårt samhällsansvar.
Det är samhällets skyldighet att ordna undervisning för dessa barn och ungdomar. Det är vår skyldighet att erbjuda trygg skolgång. Integration på svenska i Finland följer en klar lärstig från förberedande undervisning till integrerad klassundervisning med språkstöd.
I vårt vackra Svenskfinland finns enormt mycket erfarenheter av integration. Det är en typ av erfarenhet som nu kommer väl till pass då flyktingar strömmar in i landet. Vi måste våga dela erfarenheter och lära av varandra. Det kan komma att bli den finlandssvenska integrationens styrka.
Att hjälpa flyktingar i nöd är ingen belastning. Den här undervisningen är en del av den profession som vi lärare och rektorer utövar. Vi kan vår sak och utövar vår profession med hjärtat på rätt ställe. Just nu är hjärtat blågult och klappar för det uppdrag vi har framför oss. Däremot bör vi vara lyhörda och observanta vad gäller arbetsbelastning. En god arbetsinsats kräver en ömsesidig och respektfull dialog. Bästa arbetsgivare – se styrkan i det jobb som görs i skolorna. Låt det goda leda även i svåra tider!
