Inför riksdagsvalet lovade så gott som alla partiledare att det inte skall skäras i utbildningen under följande regeringsperiod. Den enda som svävade på målet en smula var Centerns Annika Saarikko. Hon menade att med sjunkande nativitet och växande statsskuld är ingenting heligt, inte ens utbildningen. Men alla andra partiledare var eniga om att utbildningen skall lämnas ifred, det behövs satsningar framom nedskärningar.
Nu är tid att infria sina löften. Valet är undanstökat och de närmaste veckorna konkretiseras förhoppningsvis vallöftena i ett regeringsprogram. Ännu är det för tidigt att säga vilken konstellation följande regering har, än mindre ett hurudant regeringsprogram man kan enas kring.
Det som vi kan säga redan nu att det blir en högersväng i den finländska politiken. Hur brant giren blir återstår att se. Samlingspartiet lyckades med knapp marginal bibehålla sitt gallupförsprång och blev landets största parti. Därmed sitter Petteri Orpo nu i förarsätet när det kommer till regeringsbildningen. Han har lite olika möjligheter att bygga en regeringsbas. En möjlighet är att sträcka ut handen till valets andra segrare, Riikka Purra och Sannfinländarna. Hur kan utbildningspolitiken komma att se ut de närmaste fyra åren med en sådan regeringsbas?
Petteri Orpo har lovat att inte skära i utbildningen, tvärtom vill han satsa på grundskolan. Samtidigt vill Samlingspartiet minska statsskulden med 6 miljarder och lätta på beskattningen. Hur ekvationen med slimmad offentlig ekonomi skall gå ihop med en satsning på utbildningen har många ifrågasatt. Ökad sysselsättning är Samlingspartiets standardsvar.
Den här gången skulle det gälla att leva upp till sitt löfte.
Också Riikka Purra har försäkrat att Sannfinländarna inte skär i utbildningen. I övrigt är partiets utbildningspolitiska linje något luddig. Purra har närmast talat om att mobilerna skall ut ur klassrummen, och att hon vill ha fyrorna på betyget samt specialklasserna tillbaka.
Erfarenheterna av Samlingspartiet och Sannfinländarna vid rodret är ändå inte de bästa. När partierna senast huserade i regeringen under ledning av Centerns Juha Sipilä tog utbildningssektorn rejält med stryk. Också då hade Samlingspartiet lovat att inte skära i utbildningen. Den här gången skulle det gälla att leva upp till sitt löfte.
Om det blir en högerregering behövs ytterligare några stödpartier för att få ihop en majoritet. Efter Centerns valförlust kan det bli aktuellt att slicka såren i opposition. Ett värdekonservativt KD är däremot säkert med på noterna. SFP skulle säkert utan större problem hitta en gemensam linje med Samlingspartiet, men som bekant är det betydligt knepigare med Sannfinländarna. Samtidigt kan ett SFP i en högerregering visa sig vara en ack så viktig vakthund för det finlandssvenska utbildningsfältet.
