Samtliga riksdagspartier verkar vara överens om att det inte skall skäras i utbildningen under följande regeringsperiod. Den dalande utbildningsnivån har fått kandidaterna att dra öronen till sig och utbildningsfrågorna har seglat upp som ett viktigt tema i vårens riksdagsvalskampanj.
Det är positivt att skolan får den plats den förtjänar i debatten och hoppingivande att man rätt unisont lovar att utbildningssektorn inte skall drabbas av nedskärningar framöver. Man får hoppas att de vackra löftena inte faller glömska så fort valsedlarna har räknats, och att man också lever upp till vad man sagt i festtalen.
Det är nämligen lätt att vidhålla att utbildningen är nyckeln till Finlands framtida framgång, men en helt annan sak att vidta de åtgärder som krävs för att vi skall ta oss tillbaka till den internationella utbildningstoppen. I exempelvis debatten med tongivande politiker på Educa-mässan var alla rörande eniga om utbildningens betydelse. Men justitieminister Anna-Maja Henriksson påminde helt korrekt om att partiledarna på samma scen år 2015 försäkrade samma sak och vi minns alla vad slutresultatet blev. Regeringen Sipilä bestående av Centern, Samlingspartiet och Sannfinländarna gick med hård hand åt utbildningen. Kan man lita på Samlingspartiets ord, ville Henriksson veta.
Henrikssons fråga är befogad. Gallupettan Samlingspartiets vice ordförande Antti Häkkänen försäkrade att partiet vill satsa på utbildning, men i samma andetag gick han hårt regeringens ”okontrollerade” skuldsättning. Samlingspartiet vill minska statsskulden med 6 miljarder euro på åtta år samtidigt som man driver på skattelättnader för en miljard euro.
Att spara miljardbelopp men låta utbildningen vara i fred kan dessvärre visa sig bli en knepig ekvation och här får man hoppas att Samlingspartiet verkligen står vid sitt löfte om man axlar regeringsansvar.
Vi vill inte spara en euro i utbildningen, säger Samlingspartiets riksdagsledamot Timo Heinonen, som har lett arbetet med partiets skuggbudget. Att spara miljardbelopp men låta utbildningen vara i fred kan dessvärre visa sig bli en knepig ekvation och här får man hoppas att Samlingspartiet verkligen står vid sitt löfte om man axlar regeringsansvar. Det samma gäller givetvis för potentiella regeringskumpaner.
När det kommer till utbildningen är nämligen den krassa sanningen att det inte räcker med löften om att nedskärningar inte är aktuella. För att få den finländska utbildningssektorn på rätt kurs krävs satsningar, att bibehålla resurserna på nuvarande nivå ger inget lyft. Lova runt men hålla tunt duger inte.
