De sjunkande lärresultaten och Finlands anspråkslösa placering i internationella jämförelser har fått fart på diskussionen om vilka utbildningspolitiska åtgärder som behövs. Finlands svenska lärarförbund betonar vikten av att frångå projektbaserad finansiering och istället höja grundfinansieringen till samma nivå som i de övriga nordiska länderna.
– I projekten i kommunerna bygger man någonting som inte är en bestående lösning på problemen. Det är kortsiktiga åtgärder som dessutom är administrativt krävande. Att försöka åtgärda stora problem med små projekt är att ducka för problemens omfattning, säger Inger Damlin.
Utökad lärartäthet
Inger Damlin hoppas också att beslutsfattarna skall inse vikten av fler lärare i våra skolor. Det stödsystem och den läroplan som vi har idag kräver en viss lärartäthet, konstaterar hon.
– Läroplanen bygger på handledning och individuella lärstigar. För att kunna uppfylla målen i läroplanen krävs resurser och hög lärartäthet. Det blir svårt för kommunerna att förverkliga läroplanen om grundfinansieringen inte är i skick.
Hur ska man trygga lärartätheten?
– Vi behöver en dimensionering av speciallärare så att de elever som är i behov av det allmänna och intensifierade stödet också har reella möjligheter att verkligen få det stöd som de har rätt till. Också ett tak för antalet elever i en grupp borde definieras. Alla som har jobbat som lärare vet att i en hanterbar undervisningsgrupp så kan man förverkliga stödets intensioner.
Reformera trestegsstödet
Undervisningsminister Li Andersson har sagt att en reform av trestegsstödet bör göras, och det verkar också finnas en politisk konsensus kring den ambitionen. En reform är något som också prioriteras högt av FSL.
– Det här måste följande regering ta tag i. Vi ser hur resultaten sjunker, vi har hur många undersökningar som helst som visar att antalet elever inom det intensifierade stödet ökar. Läget är ohållbart, säger Damlin.
Hur kunde en reform av trestegsstödet se ut?
– Förhoppningen är att man skall frångå resonemanget om stödnivå och i stället fråga vilken stödåtgärd eleven behöver. De lindrigaste stödåtgärderna skall inte behöva dokumenteras utan det borde ske som en naturlig del av undervisningen. Jag hoppas man ser över vem som är behörig att ge vilken typ av specialundervisning, här behövs klara direktiv.
Lärarorganisationerna OAJ och FSL skissar på en modell för hur trestegsstödet kunde reformeras. Enligt preliminära beräkningar skulle det innebära en bestående kostnad på ca 200 miljoner euro. Om och hur en reform genomförs är givetvis en fråga för följande regering, men det torde stå klart att det kommer att finnas ett utökat behov av undervisningspersonal med specialpedagogiskt kunnande.
– Signalen till utbildningsanordnarna, till lärarutbildningarna och till fältet är tydlig – det behövs fler. Situationen i Svenskfinland är den att de flesta som utbildar sig till speciallärare också blir specialklasslärare och det här underlättar situationen på fältet en smula.
En hurudan undervisningsminister hoppas du att vi får?
– Det skall vara någon som är modig och står upp för utbildningens betydelse för det här landet. Någon som har förståelse för det finlandssvenska, för den finlandssvenska skolan är inte samma sak som den finska, säger Inger Damlin.
Text: Mattias Fagerholm
Foto: Frida Lönnroos
