I en klassisk scen från 90-tals filmen Jerry Maguire upprepas frasen ”show me the money”, visa mig pengarna, flera gånger. Det mantrat tvingar nämligen den lovande amerikanska fotbollsspelaren Rod Tiedwell sin agent Jerry Maguire, spelad av Tom Cruise, inte bara att upprepa utan vråla ut för omvärlden. Det är en förutsättning för ett fortsatt samarbete och det råder ingen tvekan om vad Tiedwell eftersträvar.
Här hemma drar det också ihop sig till kontraktsförhandlingar, eller avtalsförhandlingar som kanske är en mer korrekt term när det handlar om den offentliga sektorn. Kommunsektorns tjänstekollektivavtal löper ut vid utgången av februari nästa år. Än så längre har tonläget inte varit lika uppskruvat som hos Jerry Maguire, men retoriken kommer säkert att skärpas för varje vecka som går.
Den avtalsperiod som vi så småningom lägger bakom oss har varit helt exceptionell. Coronapandemin fick världsekonomin att störtdyka och lärarna tvingades i och med distansundervisningsarrangemang anstränga sig till det yttersta för att hålla verksamheten flytande. Det är ingen större hemlighet att många lärare har gått på knäna.
Nu syns det ändå ett ljus i pandemitunneln. Världsekonomin har återhämtat sig förbluffande väl och kommunernas bokslut visar på idel plus efter frikostigt statligt stöd. I takt med att samhället öppnas upp rullar hjulen allt snabbare i ekonomin.
Nu skulle det finnas all orsak att stämma upp i ett gemensamt ”show me the money” upprop.
Finansministeriet förutspår visserligen att den finska ekonomin ska mattas av en aning efter den första tjurrusningen, men det finns ingen orsak sitta och vakta på kassakistan. Tvärtom är det nu om någonsin orsak att visa erkänsla för den insats som undervisningssektorn har stått för under pandemin. I det här läget är ett festligt tacktal inte erkänsla nog, vårens avtalsrunda bör ge utdelning också i euro och cent.
Vilken utdelning fick månntro Rod Tiedwell i sin strävan efter ett gott kontrakt, undrar kanske någon. Jovars, han fick ett avtal värt 11,2 miljoner dollar. Summorna i den penningstinna idrottsvärlden kan inte jämföras med lönerna inom den skattefinansierade offentliga sektorn. Men visst kunde också lärarna ta till sig Tiedwells förhandlingstaktik. Nu skulle det finnas all orsak att stämma upp i ett gemensamt ”show me the money” upprop. Gärna med lite högre röst än tidigare.
